Falsksken

Låt dem inte blända dig.

Vi stannar inne i staden, innanför gränsen som håller oss trygga. Allt annat har de tagit från oss. Landet. Framtiden. Alla sagor säger samma sak – de är ute efter vårt blod.

Kriget har lämnat det moderna samhället i spillror. Kontakten mellan olika städer är nästan helt bruten. Långt upp i norr ligger Järsele, människornas nordligaste utpost. Landet utanför stadsgränsen tillhör varelserna. Det är förbjudet att kontakta dem, men alla lyder inte reglerna. Kerstin har sett något som tvingar henne och hennes barnbarn att ge sig ut i mörkret.

Falsksken är en mörk framtidsskildring rotad i folktro.

Författare: Sara Engström
ISBN: 978-91-985914-1-5
Upplaga 1
Utkommer maj 2020

Sagt om Falsksken:

Per Klingberg,Svenska Dagbladet:
”Kerstin är en fängslande figur, komplex och hänsynslös, och hade gärna fått ta mer plats. […] Att konstruera en intrig oförutsägbar nog för att skapa spänning och samtidigt ge det hela ett sken av rimlighet är en svår balansakt. Här är det överlag flyhänt utfört.”

I_min_bokhylla:
”Falsken är en händelserik och spännande fint skriven historia som man inte lägger ifrån sig i första taget. Välgestaltade karaktärer och varelser som man både gillar och ogillar.”

Linn Lundtoft:
”Den är SÅ BRA och ett måste att läsa för alla som gillar dystopier, fantasy och ond bråd död.”

En kopp och en bok:
”Sara Engström låter folktro ta plats i sin dystopiska historia. Det är mörkt, det är magiskt och det är en kamp för överlevnad. Och det är bra läsning, riktigt bra.”

Bokmums:
”Falsksken kombinerar dystopi med folktro. I det norrländska samhället Järsele gör Kerstin det förbjudna och tar sig förbi rågången och får veta att döden väntar människorna. […] Fan vilken bra bok! ”

Bookishly Falling:
”Falsksken är en perfekt bok för läsare som tycker om mörkare fantasy blandat med folktro! Falsksken är rå, unik och fängslande!”

Jeppssons recensioner:
”Jag gillade direkt världsbygget; både originellt och genomtänkt. Ytterligare en grej som talar till mig personligen (qua akademiker, alltså) var att samhället styrs av vetenskapsråd, eftersom folk hela tiden ser till vetenskapsmännen som sina räddare.”