För bara några timmar sedan var jag mitt i Los Angeles, Kalifornien. Den plats där ilska, avund och lust blandar sig med lukten av föroreningar och smuts. Varje andetag känns som om livet förkortas med fem år. Även för en död.
Och jag älskar det!
Åh, kom igen. Titta inte på mig så där. Los Angeles är alla killars dröm. Det finns så många hoppfulla, naiva blondiner att locka i fördärvet, barerna är öppna dygnet runt, och om man vet var man ska leta, kan du hitta allt i the City of Angels. Och, inser du hur många själar som bara väntar på att skördas – ensamma i den här staden? Runt fyra miljoner kan jag berätta för dig.
Lite plus eller lite minus, beroende på årstiden.
Nu kanske du undrar hur jag har hamnat på den gudsförgätna snustorra platsen som jag står på just nu. Jag förstår mig inte på jordbruk, men det verkar som om en och annan enkel bonde har förlorat sin skörd. Fältet är svett, svart och torrt. Tung rök och bränt trä sticker i näsan. Leiper’s Fork i fucking Tennessee. En plats där varorna är för gamla innan de ens levererats. En modell för alla städer som vill dö. Jag menar, om man ens skryter med att man har 37 hotell och en årlig modellflygplanskongress, så ber man nästan människor att fly från den här patetiska kopian av en ’charmig sydstatsby’.
Lär känna Zeph, Raven och Döden i Själahämtaren.
