Jag vet att det inte är speciellt konstruktivt eller bra, men jag är så satans trött på extremister. Jag är så trött på dem att jag inte orkar ta debatt, inte orkar säga emot, knappt orkar lyfta ena ögonbrynet och säga ”pfft”.

Det irriterar mig att media (läs: kvällspressen) så stor plats åt gärningsmän med extrema åsikter, vare sig det är en norsk knäppskalle eller en muslimsk knäppskalle. Skifta fokus för i helvete – skriv om offren istället. Det ska sägas att när det skrivs om den hemska massakern i Norge har faktiskt mycket plats vigts åt offren och det är bra.

Det värsta är att extremister är debattkåta. De fyller Internets mörka hörn med sitt gift och ofta får de stå oemotsagda, eller så tröttnar motdebattörerna efter att ha dunkat huvudet i väggen efter ett tag. Det spelar egentligen ingen roll vilka åsikter extremisterna har, för de är sannerligen outtröttliga. Om det så handlar om ”islamisering”, yttrandefrihet, religion, rättigheter, invandring, utvandring, chokladbollar, piratkopiering eller tubsockor, så ägnas miljontals tangenttryck till att uttrycka dessa åsikter. Och jag blir trött. Jag håller mig borta. Undrar hur många med mig? Varför låter vi egentligen dem ”vinna”?

Det talas om ett öppet debattklimat och det är klart att vi BORDE debattera, men det är många som är rädda för att själva stämplas om man ger sin in i debatter med extremister. Man måste gå på tå, använda PK-ord, tala runt i cirklar för att inte själv hamna i dålig dager. Det hela får mig att tänka på denna video ur Poesi för fiskar: