Boktycke har recenserat Eldfloder. Hon skriver bland annat att det är till största delen ett familjedrama och i andra hand en fantasyroman. Det får mig igen att fundera över om fantasygenren någonsin kommer att överleva sina egna klyschor och människors fördomar gentemot den. Hon skrev i sitt mail att hon aldrig hade läst något sånt här tidigare och det är ju själva poängen. Groundbreaking, you know ;P

Det finns en hel del positivt i recensionen t ex ”Jag älskar fantasy men i Eldfloder så var det familjedramat jag fastnade för.” Och att ”Martin är väldigt fascinerande. Han är “the-bad-guy” men när man är i hans huvud så är han “the-good-guy”. Man både hatar och tycker synd om honom samtidigt. Han slår Emelie och begriper inte varför det gör ont i honom själv.”

Något som jag reagerade över var att hon tyckte att tempot stannade av mot slutet, tvärt emot vad t ex recensenten på Catahya tyckte, och vad många andra också har uttryckt – att det är i slutet som det tar fart. Smaken är ju som sagt som baken 🙂