Tänkvärt inlägg

Jag läste ett inlägg skrivet av Anna-Carin Collin på Christer Johanssons blogg under rubiken: ”Du är inte din text”. Under läsningen skjutsades jag bakåt i tiden i rasande fart, till precis när jag började skriva på allvar, alltså för fem år sedan.

Hon skriver: ”Jag kan erkänna att jag då och då drivs av ett starkt bekräftelsebehov, när jag längtar efter att få höra att jag skriver fantastiskt. Men det brukar bara leda till att jag vill ha mer, och mer, och mer.” De första texterna jag skrev lade jag upp på alla möjliga skrivarsidor. Först en liten dikt, bara för att testa. Jag blev nästan chockad av gensvaret. Helt plötsligt hade ett tiotal personer gett mig beröm och hejarop! Fantastiskt. Så jag fortsatte att lägga upp dikter och texter. När jag någon gång fick kritik gjorde det ont. Långt in i själen.

Vid ett tillfälle var det någon som hade gett sig sjutton på att knäcka mig. Den skrev ner allt jag hade lagt ut. Kom med spydigheter, elakheter och svidande kritik – som det ibland låg någonting i och ibland kändes som om det var taget ur luften. Jag slutade att skriva. Helt.

Under flera månader fick jag inte ur mig ett ord. Jag kunde inte ens släppa personens elaka kommentarer utan läste dem om och om igen, inbillade mig att allt var sant. Vem fan trodde jag att jag var? Jag kunde för böveln inte skriva.

Jag minns faktiskt inte exakt hur jag tog mig ur det, men jag vet att jag hade några ”fans” som tiggde om att jag skulle skriva slutet på en av mina längre noveller. Jag började lite smått och sedan lossnade det väl. Det hela var hårt, men jag lärde mig en viktig läxa – som Anna-Carin också nämner i sitt inlägg. Distansera dig från din text. Nu har jag mycket lättare att ta kritik, både välgrundad och ogrundad. Jag försöker ta till mig konstruktiv kritik och elakheter får rinna av som vatten på en gås. Jag är inte perfekt, men jag utvecklas.

6 thoughts on “Tänkvärt inlägg

  1. Ja, usch. Vem har inte varit med om det där? Jag hade samma process på K1. Med boken jag blev publicerad med hade jag uppnått den där sköna distansen när jag kunde se kritiken för vad den var – åsikter, varken mer eller mindre:).
    Lycka till med skrivandet!

  2. Glad att du delar dina erfarenheter, Elin. Jag känner igen mig själv i det här. Började skriva på Sourze.se för snart tio år sedan. Jag blev helt överrumplad, både av det positiva gensvaret, men också av den ibland råa tonen. Anonymiteten på internet lockar fram våra sämsta sidor. Ledsamt med alla begåvningar som slutat skriva av den anledningen. Därför är det viktigt att du berättar det här. 🙂 Lycka till med dina skrivprojekt!

  3. Jag fastnade vid dina sista ord: ”Jag är inte perfekt, men jag utvecklas.”
    Vad skönt att komma till den insikten efter att ha gått igenom den där downperioden. Och glädjande att du kan skriva igen. Kör på och lycka till – med allt du gör!

  4. Det är en mycket fin balans mellan att distansera sig samtidigt som man tar åt sig av välgrundad kritik utan att gå sönder inombords. Fortfarande är jag en del av min text, även om texten inte är jag. Man kan ju inte heller slå ifrån sig allt, för då skulle man aldrig utvecklas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s