Jag skriver mest bara på. Scenerna i mina berättelser skiljs åt med tre stjärnor eller någon annan figur. Jag har flera gånger tänkt att jag ska dela in i kapitel istället, men har inte hittat något bra system som passar mitt skrivande. Det känns för hårt att sätta nytt kapitel mellan varje scen, dels för att vissa scener är ganska korta och dels för att det inte finns någon direkt avgränsning som känns logisk.

Min senaste bok är förutom ”stjärnorna” indelad i sex delar. Min första bok var också indelad i delar, tre stycken för att vara exakt, men dessa tog jag bort senare. Att dela in i delar har mer praktiska förklaringar än logiska. Jag tycker att det är jobbigt att ha ett helt dokument med alla sidor i boken. Det är jobbigt att hitta och svårt att ha överblick. Om jag har delarna så är det lättare att fokusera på en bit i taget. Delarna är också till viss del indelade efter en dramaturgisk kurva, så jag vet vad jag ska fokusera på (återkommer till den dramatiska kurvan i något annat inlägg). Anledningen till att delarna blev kvar nu var att varje del är inspirerad av och knyter an till varsin sång. Det kanske var en darling som behövde dö, men jag gillar det för mycket för att vilja ta livet av den. Det kanske ter sig lite mystiskt för en och annan läsare, men det får väl vara så då.

Jag kan inte säga vad man bör göra; om man bör dela in i kapitel eller inte. Jag tror att man hittar ett sätt som passar en själv efter att man har skrivit på ett tag. Kanske jag också testar att göra kapitelindelning någon gång.