Kapitel eller inte kapitel?

Jag skriver mest bara på. Scenerna i mina berättelser skiljs åt med tre stjärnor eller någon annan figur. Jag har flera gånger tänkt att jag ska dela in i kapitel istället, men har inte hittat något bra system som passar mitt skrivande. Det känns för hårt att sätta nytt kapitel mellan varje scen, dels för att vissa scener är ganska korta och dels för att det inte finns någon direkt avgränsning som känns logisk.

Min senaste bok är förutom ”stjärnorna” indelad i sex delar. Min första bok var också indelad i delar, tre stycken för att vara exakt, men dessa tog jag bort senare. Att dela in i delar har mer praktiska förklaringar än logiska. Jag tycker att det är jobbigt att ha ett helt dokument med alla sidor i boken. Det är jobbigt att hitta och svårt att ha överblick. Om jag har delarna så är det lättare att fokusera på en bit i taget. Delarna är också till viss del indelade efter en dramaturgisk kurva, så jag vet vad jag ska fokusera på (återkommer till den dramatiska kurvan i något annat inlägg). Anledningen till att delarna blev kvar nu var att varje del är inspirerad av och knyter an till varsin sång. Det kanske var en darling som behövde dö, men jag gillar det för mycket för att vilja ta livet av den. Det kanske ter sig lite mystiskt för en och annan läsare, men det får väl vara så då.

Jag kan inte säga vad man bör göra; om man bör dela in i kapitel eller inte. Jag tror att man hittar ett sätt som passar en själv efter att man har skrivit på ett tag. Kanske jag också testar att göra kapitelindelning någon gång.

Nej, jag vart inte arg

Nu är det ju så att jag BLEV arg istället. Jag blev ledsen. Jag blev hyperaktiv. Jag vart inte glad, men jag BLEV glad.

Jag har inte vart på stan, men jag har varit på stan.
Lisa hade aldrig någonsin vart på Gotland, men hon hade VARIT på Gotland hur många gånger som helst.

Have I made my point?

”Vart” – urgh. Lär er använda ”vart” rätt. Vart ska du gå? Vart är bussen på väg? That’s it.

De vanligaste felen

Som svensklärare stöter jag på många texter. Jag tycker också om att läsa texter på t ex argus.nu och Kapitel 1, även om tiden inte alltid räcker till att sätta mig ner och formulera kommentarer. Jag har i alla fall gjort en sammanställning på de vanligaste språkfelen som jag har stött på i min läsning.

1. Nytt stycke

Detta är det utan tvekan vanligaste förekommande felet. Antingen är inga stycken markerade alls eller så är styckena vagt/felaktigt markerade. Med vag markering menar jag att skribenten har använt t ex indrag, men inte tillräckligt stora indrag för att de ska hjälpa läsaren, eller att indragen är gjorda med mellanslagstangenten så att de blir olika stora, eller ny rad, men inget indrag eller ingen blankrad.

Felaktigt markerade stycken kan vara att skribenten byter rad vid varje mening, blandar indrag och blankrad som styckemarkeringar eller är inkonsekvent i sina markeringar och inte alltid gör nytt stycke när det behövs.

Jag föredrar blankrader som styckemarkering när jag ska läsa på skärm. Det är självklart individuellt, men luft är verkligen till hjälp i en digital text.

2. Repliker
… som ser ut så här:

”Jag vill inte!” Skrek Johan.
– Kommer du snart frågade Pelle.
”Jag är kär i henne” sade Olle ”och jag vill inte att hon ska lämna mig.”

Och som ska se ut så här:

”Jag vill inte!” skrek Johan.
– Kommer du snart? frågade Pelle.
”Jag är kär i henne”, sade Olle. ”Och jag vill inte att hon ska lämna mig.” Alternativt: ”Jag är kär i henne”, sade Olle, ”och jag vill inte att hon ska lämna mig.”

3. De och dem

Ujujuj, här har vi en stor nöt att kläcka, men om ni läser följande meningar så kanske ni förstår:

Lena och mig gick hem till jag.
Honom ville inte ha någon glass.
Erik och Lisa köpte blommor till vi.

DEM är objektsformen (jag – mig, han – honom, vi – oss, de – dem). Du skriver INTE: Dem ville inte ha någon glass. Lena och dem gick hem till de.

Om du är osäker kör på ”de”. Objektsformen är ovanligare än subjektsformen. ”Dem” ska bara användas efter t ex åt, till, för och i samband med ”en av”.

4. Va, la och vart (talspråk)

Undvik helt enkelt. Skriv inte hon va glad, jag la nycklarna på bordet eller han vart arg.

5. Genomläsning

Sist men inte minst: läs igenom det du har skrivit. Läs många gånger. Oräkneliga slarvfel skulle kunna avhjälpas av genomläsningar. Läs gärna högt, kanske för hunden eller fiskarna. De kommer njuta av din röst. 🙂