Heberlein skriver om skräck i en artikel i DN. Repliker på hennes slutsatser kring själva skräcken finns på annat håll. Bra sådana, så jag har inte mycket att tillägga där. Men jag känner att hennes slutreplik lämnar övrigt att önska:
”När kommer den första romanen med ett troll, en vätte, eller varför inte Näcken i en av de ledande rollerna? Det är ett gratis tips från mig – gräv i vår egen tradition, väck liv i en gammal demon eller hetta upp någon folklig föreställning. Älvor och troll – det vill jag ha efter snart ett decennium av vampyrer.”
Gräv djupare, säger jag. Det finns eller är på gång, men då måste man leta på de små förlagen och inte på de stora jättarna. Jag tycker att svensk folktro och våra nordiska legender är utmärkta ”root texts”. Jag har flera noveller och berättelser där skogsväsen gör entré, men som sagt – jag är inte signad på Bonnier. Jag startade ju eget 🙂
Jag tycker även att man kan gräva djupt i andra kulturers folktro och hitta häftiga guldkorn. Råkade bläddra förbi någon dokumentärkanal där det berättades om Inkafolkets legend om ”dödsfladdersmusen” (Nej, inte Batman). Läste häromdagen skapelsemyten i egyptisk mytologi. Smörgåsbordet är oändligt stort.
Har också tänkt att jag vill skriva något baserat på nordisk mytologi, istället för de vanliga alverna, drakarna och dvärgarna som börjar bli lite slitna… Än så länge har jag inte kommit på någon tillräckligt stark idé, men det kommer säkert så småningom.
Har du läst något av Charles de Lint? Jag tycker egentligen inte att han är jättebra, men han hämtar mycket från nordamerikanska indianers mytologi, och det tycker jag är väldigt intressant!
Nej, jag har inte läst de Lint, men jag gillar att man gräver bredare och djupare. Hittade någon bok med afrikanska berättelser för några år sedan som gav upphov till många oavslutade idéer. Kanske ska jag plocka fram dem igen.