Om gestaltning igen

Läste ett inlägg på rosenfönstret om hur man gestaltar känslor, och då speciellt hos en person som inte är expressiv. Jag brottas ofta med problemet själv, speciellt när det handlar om de mer kärleksfulla eller sorgsna känslorna som jag vill gestalta. Ilska är relativt lätt att gestalta i alla fall då mina karaktärer är relativt våldsamma när de blir arga, men kärlek vill jag ju inte att de ska övergå i något slisk.

En del har reagerat på att speciellt Edwin verkar vara känslokall, och det är han till viss del. Han har ingen direkt erfarenhet av kärlek och vill hellre ha fysisk närhet – i vilken form som helst. Medan kvinnan han träffar på ser till det praktiska först och främst. Kärlek eller inte – de måste hålla ihop. De har inget val.

Linn, den andra kvinnan han träffar är en oerfaren och hormonförvirrad tonåring. Hon skulle troligen kunna falla för vem som helst som charmar strumporna av henne. För mig är det inte konstigt att hon faller för honom trots att han är ganska osympatisk emellanåt. Jag hoppas att känslorna framgår utan att jag skriver det rakt ut. Jag hoppas att läsarna kan se mellan raderna och förstå de olika karaktärernas motiv utan att det är uttryckt. Det får väl tiden visa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s