Hen får musklerna i nacken att rycka

Något som debatteras mycket nu är pronomet ”hen” som är tänkt att vara könsneutralt och därför oproblematiskt ur ett genusperspektiv. Det är ju bara det att ordet i sig är så problematiskt att det väger upp alla ”lösningar” som det skulle bidra till. För min egen del kan jag inte låta bli att släppa upp en suck och rulla lätt med ögonen varje gång jag ser ”hen” istället för han/hon.

Anette Skåhlberg på förlaget Sagolikt reagerade också på ordet ”hen” genom att ge ut en barnbok ”Känn med hen”. Hon säger: ”Vi får inte ett mer jämställt samhälle genom att byta ut hon och han, utan vi riskerar att ta ett steg bakåt. I stället för att arbeta med att göra hon och han lika starka så använder man ”hen” för att slippa tänka på de problem vi egentligen har.”

Helt rätt, anser jag. Dessutom så får jag direkt bilden av en höna när jag läser hen. Därför blir ordet ”hen” feminint för mig (förutom att det är så fult) och därmed är vi tillbaka där vi började. Faktum är att jag känner mig lite obekväm över att man måste gömma könen. Är det fult att vara kvinna, man, intersexuell, asexuell eller what ever?

Om man vill skriva helt könsneutralt så finns redan den och det. De funkar i text om man gör det på ett subtilt sätt och inte upprepar dem i tid och otid.

 

5 thoughts on “Hen får musklerna i nacken att rycka

  1. För mig verkar det där med ”hen” som ersättning för könsbestämda pronomen bygga på missuppfattning att ”hen”-användarna vill ha bort ”han” och ”hon”.
    Det är möjligt att en del tycker det. Men jag har hängt en hel del på forum och bloggar där ”hen” används tämligen flitigt, och använder det också själv, och min uppfattning är att främsta användning är i sammanhang där
    a) man inte vet könet
    b) könet saknar betydelse för resonemanget, och där man annars skulle skrivit t ex ”han/hon” eller andra, i mitt tycke klumpigare associationer.

    Att man tänker på höna är nog en vanesak. Det finns ju massor av ord som låter som något annat på andra språk.

    Sen kan man ogilla ordet ändå. Man måste inte använda alla ord bara för att de finns! 🙂

    1. Det är troligen en vanesak, och jag skulle ha varit tydligare i mitt inlägg om att det handlar om böcker där författaren (eller förläggaren) har valt hen istället för den när det handlar om en ”könlös” varelse.

      Och i dessa fall tycks det dessutom främst vara i marknadsföringssyfte och inte som ett reellt inlägg i genusdebatten.

  2. ”Hen” får mig att tänka både höna och (framför allt!) ”henne”, så för mig känns det inte ens könsneutralt till att börja med.
    Jag har inget emot att skriva könsneutralt, men hen är ingen mirakellösning på de problem som finns.

  3. På finska använder man pronomet ”hän” men det förutsätter att man vet vilken person man talar om – exempelvis ”hän” (Peter) sa si eller ”hän” (Lisa) gjorde så – det är alltså inte könsneutralt – men det finsk-ugriska språket tillhör inte den indoeuropeiska språkgemenskapen.

    Därför finns inget motsvarande på vare sig tyska, engelska, franska eller svenska. Det skulle alltså innebära ett större ingrepp i grammatiken om man på konstgjord väg införde ett icke-indoeuropeiskt pronomen i svenskan.

  4. Ett större ingrepp i grammatiken?? Ehm… Nä. Det är ett personligt pronomen som kan användas enligt samma grammatiska system som dem vi redan har. Då är det nog faktiskt snäppet svårare med många låneord i andra ordklasser, men det är ju inget folk i allmänhet låter sig hindras av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s