Funderade över ”Felicia försvann”, ni vet den där boken skriven av dottern till ”supermamman” Anna Wahlgren. Under debatten har syskonen tagit avstånd från boken och självklart mamma Anna också. Men det hela fick mig att tänka på något som min mamma har sagt, nämligen att syskon växer upp i olika familjer.

Det kan ju låta konstigt att barn med samma mamma och pappa (eller mamma och mamma, eller pappa och pappa osv) i samma hus växer upp i olika familjer, men så är det ju faktiskt. Det är ju inte bara så att ibland delar föräldrarna på sig och bildar nya olika familjer utan en familj utan skilsmässa förändras också, speciellt när ett nytt barn gör entré.

Det är väldigt tydligt för mig eftersom jag har långt mellan barnen. Samma pappa, men sju år mellan. Första barnet levde i en familj som ensambarn i sju år innan lillebror dök upp. Lillebror växer upp just som en lillebror med en nuförtiden tonårig storebror. Vår ekonomiska situation har också förändrats radikalt. När den äldste var liten pluggade jag, vi levde på små medel. Nu har jag fast heltidsjobb. Vi bor i ett annat område. Vi har mognat som människor och lärt oss av våra läxor som föräldrar (och gör helt andra nya misstag). Vi har annan materiell status. Vi är helt enkelt en helt annan familj nu än när storebror var i samma ålder som lillebror. De växer upp i olika familjer. Detta gäller givetvis även när det är kort mellan barnen även om runtom-faktorerna kanske inte skiljer lika mycket så är det fortfarande olika status för barnens roll i familjen.

Det är då inte heller konstigt att syskon kan ta avstånd från förhållanden som de anser inte rådde i familjen som de växte upp i, som t ex i fallet ”Felicia försvann”. ”Det var inte alls så”, är det vanligt att man hör, men vars sanning är ens egen. Jag säger inte att den ene eller den andre har rätt, de har olika uppfattning och ingen av dem behöver ha fel.