Den svarta kolonnen reste sig mot stentaket på den klaustrofobiska ön. För bara
någon minut sedan hade det funnits en hissdörr. Gustav stapplade bakåt och stirrade
på pelaren. I minnet låg sjukhuskorridoren med sin stickande lukt av rengöringssprit.
Nu fanns bara den unkna vinden som slet i hans läkarrock.
Han sjönk ner på stengolvet och lutade ryggen mot pelaren. Framför honom sträckte
sig ett oändligt hav utan horisont – mörkt och kvävande. Ingen himmel, bara ett
stentak där svartgröna pölar av fukt gled fram mellan sprickorna. Ett underligt ljus
sipprade upp från havsbotten och skapade sköldpaddsliknande spökmönster mot
oändliga rader av pelare. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Inte heller någon
väg ut. Nu väntade bara en kamp mellan hunger och galenskap.
Ännu hade han inte sett det uråldriga skeppet, som bröt vattnets ljus på sin väg över
havet.
Låt oss presentera Havet under oss, den yttersta äventyrsromanen.
undrentideforlag.com 