Jag funderar återigen på mina elevers klagomål över tjocka böcker. Det finns ju en drös människor där ute som skriver längre noveller, inklusive jag själv, och dessa kan ju ses som en kortare bok, eller en normallång bok för ungdomar 😉
Jag skulle vilja prova att ge ut några noveller som e-bok, eventuellt trycka upp i bokformat, men jag är lite funderande kring intresse och marknad.
Novellantologier brukar sälja sådär, men kortare böcker kanske säljer bättre, i alla fall till ungdomar som inte är bokslukare.
undrentideforlag.com 
Det där har jag också funderat på. Varför verkar långnovellen/kortromanen så död som format? Egentligen? Är det bara tradition som gjort att vi vant oss vid antingen korta noveller eller långa romaner (och längre och längre blir det, verkar det som). För egentligen är det ju perfekt med en berättelse som är lång nog för att man ska lära känna huvudpersonerna och verkligen komma in i den, men som samtidigt inte är längre än att man ganska snabbt läser ut den.
Jag vet inte hur många berättelser jag har påbörjat men inte slutfört, eftersom jag insett att de formatmässigt kommer att bli ca 50-100 sidor, vilket är för långt för novell men för kort för roman, och därmed känts som körda att försöka få utgivna.
Håller med. Jag har också ett antal påbörjade berättelser som jag har gett upp. Kanske man skulle slutföra dem någon gång 🙂
Jag går ibland runt på biblioteket och förvånas över hur tjocka många ungdomsböcker är – och de tunna är ofta superstor stil och fula omslag. Precis som om det skulle locka. Jag känner att jag vill göra något åt det.
Problemet är väl att det är svårt att få folk att betala såpass mycket för korta historier att det väger upp kostnaderna. Då är det nog lättare om man klumpar ihop ett par noveller. Jag tror också att många ser noveller som lite av ”förbrukningsvaror” – man läser en gång och sedan inte mer, vilket kanske gör det lämpligt för bibliotek, Internet eller magasin. Dock tror jag att spannet runt 50-100 sidor kan vara riktigt bra!