Då jag var på den där kick-offen som jag skrev om i förra inlägget, fick jag svara på massa frågor om böcker och läsning, t ex bästa bok och favoritförfattare. Jag blir alltid lite paff när jag får en sån fråga,för i just den stunden kan jag ju förstås inte komma på ett enda namn. Jag märker att jag ofta svarar med något namn på en författare som jag läste mycket på flera år sedan, t ex Terry Pratchett. Jag gillar fortfarande Pratchett och tycker att han är brilliant, men jag har ju faktiskt inte läst något av honom på säkert sju-åtta år.

Ibland är det också så att jag inte minns författaren till någon bra bok jag har läst. Jag minns boken och jag minns karaktärerna men inte författaren. Och även om jag gillar författaren betyder det inte att jag läser allt den har skrivit. Jag vet inte om jag är ensam om detta. De andra i min grupp kunde iaf snabbt svara med ”Bodil Malmsten – jag har läst allt hon någonsin har gett ut!” eller något liknande.

Detsamma gäller på frågan om favoritgenre. Min första instinkt är att svara Fantasy, men jag inser att jag läser så mycket bredare och de böcker jag har tyckt mest om hamnar snarare i facket ”klassiker” än något annat. Jag gillar Fantasy, självklart gör jag det annars skulle jag ju aldrig ha ett förlag som ger ut den genren. Med det sagt vill jag tillägga att den främsta orsaken till att jag satsade på Fantasy är för att jag har en stark tro att genren kan och borde vara mycket mer än den är idag – i alla fall vad den svenska utgivningen är idag. Jag vill ge ut Fantasy så som den aldrig har sett ut och hittills tycker jag att jag har träffat rätt.