Recension av Eldfloder

Astrid Ahlberg har läst och recenserat Eldfloder, som är den första i krönikan om släkten Svarthamn. Böckerna är fristående, men den som vill läsa från allra första början ska börja med denna. Hon skriver bland annat:

”Handlingen i Eldfloder är en blandning av genrer – den är inte en ren fantasy. Kvinnomisshandel kontra varelser som inte finns i vår verklighet blir en mycket annorlunda blandning som jag tycker mycket om. Ger det där lilla extra till läsupplevelsen. Jag känner redan att denna bok inte kommer lämna mig ifred – den kommer säkert dyka upp i mina tankar då och då under den närmaste tiden. Jag ger inte mer upplysningar än så vad avser själva berättelsen, mer kan ni läsa via länken ovan. Vill ju inte avslöja för mycket…”

Favoritförfattare

Då jag var på den där kick-offen som jag skrev om i förra inlägget, fick jag svara på massa frågor om böcker och läsning, t ex bästa bok och favoritförfattare. Jag blir alltid lite paff när jag får en sån fråga,för i just den stunden kan jag ju förstås inte komma på ett enda namn. Jag märker att jag ofta svarar med något namn på en författare som jag läste mycket på flera år sedan, t ex Terry Pratchett. Jag gillar fortfarande Pratchett och tycker att han är brilliant, men jag har ju faktiskt inte läst något av honom på säkert sju-åtta år.

Ibland är det också så att jag inte minns författaren till någon bra bok jag har läst. Jag minns boken och jag minns karaktärerna men inte författaren. Och även om jag gillar författaren betyder det inte att jag läser allt den har skrivit. Jag vet inte om jag är ensam om detta. De andra i min grupp kunde iaf snabbt svara med ”Bodil Malmsten – jag har läst allt hon någonsin har gett ut!” eller något liknande.

Detsamma gäller på frågan om favoritgenre. Min första instinkt är att svara Fantasy, men jag inser att jag läser så mycket bredare och de böcker jag har tyckt mest om hamnar snarare i facket ”klassiker” än något annat. Jag gillar Fantasy, självklart gör jag det annars skulle jag ju aldrig ha ett förlag som ger ut den genren. Med det sagt vill jag tillägga att den främsta orsaken till att jag satsade på Fantasy är för att jag har en stark tro att genren kan och borde vara mycket mer än den är idag – i alla fall vad den svenska utgivningen är idag. Jag vill ge ut Fantasy så som den aldrig har sett ut och hittills tycker jag att jag har träffat rätt.

Bidra till en antologi

Vill påminna om att alla fantastikintresserade skribenter har chansen att bidra till Catahyas femte antologi. Din novell ska på något sätt anknyta till MAGI och/eller TEKNIK, samt förstås vara i rätt genre, dvs Science Fiction, Fantasy eller övernaturlig skräck.

Du har till och med den 31 augusti på dig och du skickar bidraget till antologi@catahya.net

Mer om hur du går tillväga kan du läsa här.

Alla böcker är redan skrivna

Läste ett intressant inläggfruktan.se av Eira A. Ekre om att vara originell när man skriver. Man vill så gärna vara nyskapande som författare, och det är tungt att inse att den berättelsen som man har tänkt på och arbetat med i månader – år, redan har berättats flera gånger om. Jag var länge fast besluten om att hitta helt nya originella berättelser och jag tror fortfarande att det finns historier som har element som inte har berättats förut. Mestadels blir det udda blandningar eller mixar med flera inslag, och det är ju inte tråkigt, inte.

Jag tror att man helt enkelt får fokusera på andra saker än att vara helt originell. Lite som ett collage. Jag har själv använt urgamla upplägg för att sedan sätta min egen ordentliga skruv på det hela. I min första bok ligger ”den våldsamma fadern som terroriserar sin familj” till grund, i min andra ett sorts triangeldrama – båda två berättelser som har funnits med sedan urminnes tider. Ändå får jag kommentarer om att folk aldrig har läst något liknande någon gång. Det är ju just där utmaningen ligger, precis som Eira skriver, – att få en gammal historia att kännas ny och engagerande.

Ibland måste man också tillåta sig själv att skriva dåligt – riktigt, riktigt uselt. Gärna sliskigt eller slafsigt och med fåniga meningsutbyten. Det är frigörande och rätt kul också.