Etikett: fart

Vilket kön har dina medtrafikanter?

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Märkte i dag när jag var ute och körde en långsträcka att jag för det mesta benämner alla tokdårar och sniglar med ”han” (och förstås ”pucko”, som är mitt favorituttryck). Jag är inte speciellt aggressiv när jag kör bil, men jag kan bli irriterad på folk som ska pressa sig förbi på farliga ställen eller ligger och nosar i baken i flera km, eller på folk som kör på tok för långsamt, t ex att de kör 70 på en 90-sträcka, trots bra väder och klar sikt. Alla dessa människor får oftast heta ”han” i min mun, kan tänka mig att en och annan sitter och svär ”kärring” åt dem eller andra bilförare.

På vägen hem idag låg jag bakom en ”gubbe” som höll 70 hela nittiosträckan och sedan sörru, då dök det upp en fartkamera framför honom och då måste man sänka hastigheten till 50 för att inte kameran ska ta kort på en. Att det satt en stor och tydlig 90-skylt precis bredvid kameran, nej det spelar ingen roll, sörru.

När jag senare körde om snigeln, fick jag bekräftat att det minsann satt en liten gubbe bakom ratten. Det är faktiskt rätt kul att gissa könet på sniglar och fartdårar. Är det en gubbe med keps eller är det en närsynt kärring? Är det en ung tjej som blåser på eller en grabb? Jag vill bara säga, innan alla genusnubbar och genussnubbor svär åt mig, att könet i sig är inte viktigt, det är bara en kul lek och jag undrar lite lätt om det är mitt eget kön som styr att jag tycker att ”gubbar” kör dåligt, medan någon annans kön skulle styra att alla ”kärringar” kör dåligt – troligtvis. Spelar ingen roll – man kan leka ”gissa könet” ändå 😀

Guldkornen

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Efter en intensiv höst med boksläpp, kongress och heltidsjobb har jag mest ägnat tid till att läsa inkomna manus. Det är kul och jobbigt på samma gång.

Det spännande och roliga är att man får en inblick i många härliga historier och en aning  om fantasirikedomen som finns bland ”vanligt folk”. Det är fascinerande.

Det jobbiga är förstås när jag inser att trots fantasirikedomen så håller det inte fullt ut. Oftast är det språket som brister. För många språkliga vurpor eller perspektivbyten. Ett naivt eller barnsligt språk som inte passar berättelsens innehåll. Ibland är språket mycket bra men berättelsen tappar fart, har logiska luckor eller engagerar inte läsaren. Det finns helt enkelt mycket som kan gå fel när man skriver och det är svårt att skriva. Jag är inte heller perfekt och som jag tog upp tidigare kan ju en berättelse engagera en läsare men inte en annan. Det finns inget som passar alla.

Jag har hittat några guldkorn och nu fortsätter arbetet med dessa manus för att vässa guldkornen ännu mer. Jag har ett par manus som fortfarande är olästa också, dessa ska jag ta tag i.

Men då jag bara är en person och har begränsat med tid så inför jag nu manusstopp för att kunna fokusera ordentligt. Jag meddelar när jag tar emot manus igen, troligen i höst någon gång.