Spännande planering

I dagarna har föreningen Egenutgivarna fortsatt planeringen av bokmässeprojektet. Det känns superspännande att var del av det här arbetet och jag är glad att jag uppgraderade mitt paket från brons (endast ha böcker med i montern), till silver (att faktiskt vara på plats i egen hög person).

Jag har en hel del att fixa själv förutom att hjälpa till med själva montern – A02:52. Skriv upp det! Måste först och främst få någon att ta en proffsig bild av mig själv med ljus bakgrund. Nya visitkort med Undrentide-reklam ska jag ordna, och sedan måste jag planera en monterprogrampunkt. Vad skulle det kunna vara? Vad skulle få dig att stanna till och besöka montern? Klurigt värre.

Det blir bokmässepremiär för mig. Förr har jag inte haft råd att åka, och på senare år har jag antingen inte haft tid eller varit ute på tok för sent. Nu är det alltså dags och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.

Provtrycksdags

Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.

Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.

Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.

Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?