Nu har även Spektakulärt skrivit om Eldfloder. Det känns som om de har fångat bokens essens och jag håller med om det som skrivs. Därför känns det också bra att De två odjuren kommer ut under hösten, en bok som jag själv känner är jämnare i balansen fantasy-socialrealism.

I recensionen kan man bl a läsa: ”Eldfloder är till tre femtedelar en skildring av en hemsk familjesituation präglad av misshandel och våld, och som sådan både stark och sorglig. Det framgår tidigt att Martin inte är riktigt mänsklig, men inte förrän slutet vad han är och varför han är som han är – något som till viss del förklarar – och ursäktar? – hans grymhet.”

Jo, jag har tänkt mycket på det där, alltså förklaringen/ursäkten för Martins beteende. Jag ser det väl inte direkt som någon ursäkt, men det är ju för att jag ”känner” andra av hans sort som inte väljer grymhetens väg. Jag tänkte mig att det är mest Martin som ser det som en ursäkt och även om läsaren får en del av förklaringen så hoppas jag att Edwins ställningstagande – att man inte ger sig på kvinnor – är tillräckligt tydlig för att visa att alla har ett val, oavsett ursprung.