När jag var tonåring så kallade min mamma mig för bulldozer. Inte för att jag var tjock (det var jag inte, även om jag tyckte det själv) utanför att jag såg till att uttrycka min åsikt. Detta är en sanning med modifikation eftersom jag inte var lika snabb att uttrycka min åsikt när kompisarna var i närheten, men hemma var det definitivt inga problem.
Idag jobbar jag i skolan. De som bestämmer över min lön, över min arbetstid, över mina arbetsuppgifter och över mig, är muppar. Totala muppar. Jag ber om ursäkt om jag har kränkt Kermit eller Miss Piggy i detta uttalande, men jag hittar inget bättre ord. Titta på detta t ex: Elever ska dra in pengar till Friends.
Nog för att kommunens politiker och tjänstemän har hittat på mycket dumt i sina dagar, men detta tar allt priset. Det glider in en b-kändis på kontoret. En kändis med en ”vision”. Och de köper hela grejen! Inte ett uns till kritiskt tänkande, inte ett uns av respekt mot lärarna eller eleverna. Hjälp, säger jag bara.
I sådana här fall kan jag inte hålla käften. Jag vet att jag är besvärlig. Jag vet att jag sätter mig själv i klistret genom att öppet kritisera min arbetsgivare, men det ger jag faktiskt blanka sjutton i. Ser jag något som är fel eller tokgalet – då tänker jag säga det. Och det känns fruktansvärt skönt. Jag kan för mitt liv inte förstå mig på folk som sitter och gnäller på kammaren. Gå ut och slåss för det ni tror på! Jag önskar det fanns mer spunk i svenskarna. Men alla önskar väl att alla andra var som en själv.
Ibland är det väldigt ensamt på barrikaden, trots att jag vet att det finns många som håller med mig är det få som vågar göra sin röst hörd. Det är fegt, tycker jag. Dessutom skulle de säkert må bättre själva om de gapade lite om orättvisor och annat. Det lossar en del inom en. Det är skönt att bråka för rätt saker.
Nu till en liten parantes:
För alla er som undrar vad en lärare som är anställd i dagens skola kan tänkas hålla på med om dagarna så rekommenderar jag att läsa den här artikeln. Där har ni det. Det enkla svaret på frågan: Hur höjer vi meritvärdet och kunskaperna i den svenska skolan?
undrentideforlag.com 
Som elev hade jag känt mig ganska kränkt om någon bestämt att jag skulle utföra dagsverke för att samla in pengar till något obskyrt projekt. Det är väl berömvärt att jobba mot mobbning, men i så fall vill jag göra det för att JAG vill, inte för att någon annan bestämt.
Ojoj, här blir jag kastad tillbaka till lärartiden:). Jag var en sån där bråååkig person som inte kunde hålla käften. Rektorn avskydde mig, arbetskamraterna älskade mig. Men visst var det ensamt. På arbetsplatsmötena höll kollegorna tyst medan jag protesterade och argumenterade och sedan kom de smygande i kapprummet och tackade mig. Väldigt irriterande. Stå på dig!
Kram!
Håller med om att det är bra att arbeta mot mobbing, men måste samtidigt kläcka ur mig att Friends och liknande organisationer tyvärr inte tillför så mycket mer än ett större hål i kassan. De tog t.o.m. upp det i TV4s debattprogram (kommer i skrivande stund inte på vad det heter, men det börjar efter 22-nyheterna) att forskning kommit fram till att det inte hjälper.