Det finns några saker som jag tycker att man bör tänka på när det gäller skrivande, åsikterna går isär; det finns två skolor (precis som med det mesta här i livet).

Den skolan jag sällar mig till är denna:

1. Välj perspektiv. Berätta från ”ett par ögon” i taget. Blanda inte. På engelska är termen ”headhopping” och den ger en god bild av fenomenet. Gör istället som Anne M. Marble skriver i inlägget jag har länkat till (fritt översatt och modifierat): bestäm vems perspektiv du skriver i. Läs igenom scenen och fundera över vad personen rimligtvis kan uppfatta, förstå, höra och se av sin omgivning.

2. Spara på adjektiv och adverb. Du behöver inte tala om att folk säger saker lågt muttrande. Inte heller skrattar de fram saker eller viskar saker mjukt. Eller, visst kan de göra det, med det behöver inte tryckas upp i näsan på de som läser. Undvik helt enkelt ”sa han insiktsfullt”, ”skrattade hon”, ”viskade mjukt” och saker som ”hukade sig för att komma in genom den låga dörren” (om dörren inte var låg skulle han inte behöva huka sig – så bort med låga). Någon som står på min sida här är Stephen King. Läs hans bok ”On Writing” Den är bra. Jag menar inte att man ska ta bort allt, men när du använder adjektiv eller adverb så ska de vara motiverade och inte överflödiga.

3. Gestalta. ”Det gjorde ont.” Jaha. Jo. Men hur? När jag gick en skrivkurs för ett par år sedan fick vi i en övning träna på att beskriva olika känslor utan att använda ordet för känslan. Alltså beskriv arg utan att använda orden arg, ilsken, förbannad, vred osv. Beskriv smärta utan att använda ont, smärta, värk osv. Det var en väldigt nyttig och lärorik övning.