Gryningstiger den andra (Andrea) har läst De två odjuren och skrivit en recension. Nice! En får tacka 🙂 Och ja, det är klart att det ok att låna bilden. Så här skriver hon bland annat i en jämförelse med Eldfloder:

/De två odjuren/ är mer komplex – där ”Eldfloder” närmast är ett kammarspel rör sig ”De två odjuren” på flera plan, med fler karaktärer och, upplever jag, mer djup. Det är väldigt känslodrivet, i fokus står Edwin Svarthamns kamp mellan drakblod och människoblod, vilket är både en inre och yttre kamp. Här finns kärlek, hat, svartsjuka, alkoholism, bitterhet, ånger, och det kan nästan låta lite för mycket när jag räknar upp det så här, men det är det inte. Holmerin ror det hela i land, och de få stunder jag har över för läsning har jag mycket svårt att lägga boken ifrån mig.