Jag har aldrig trott på konspirationsteorier

… förrän nu.

Jag börjar närma mig 40-årsstrecket och kan nu se tillbaka på livet med en tidsrymd som mer tydligt visar förändringar. Jag har läst om skolan, om välfärdssamhället och om klyftan mellan fattiga och rika, om sjukförsäkringsreformen, och medan jag läser tänker jag att de styrande kan väl inte ha varit så korkade att de inte förutsåg att en del av det här skulle hända efter deras reformer?

Hur kan man till exempel driva igenom kommunaliseringen av skolan och friskolereformen utan att förstå att det leder till segregering, elittänk och nedvärdering av lärares profession? Det måste de ju ha vetat, eller hur? Och om de visste om det, så innebär det att hela grejen var planerad. Det var meningen att det skulle uppstå klyftor mellan skolor. Det var meningen att lärares profession skulle nedvärderas (detta vet vi ju faktiskt eftersom Göran Persson har erkänt det). Det var planen att det skulle uppstå ”svenska” elitskolor och att förortsbarnen inte skulle ha en chans. I min lilla kommun har vi tre friskolor med högstadium och tre kommunala högskolor. När jag pratar med en kollega som jobbar på en av friskolorna säger den att de har två elever med utländsk härkomst på hela skolan. TVÅ. Svenskarna flyr de invandrartäta bostadsorterna – och förstås skolorna. Olustigt.

När reformerna som skolan har genomlidigt under de senaste åren skrevs, så måste de har förutsett detta, men de höll det för sig själva. För inte kan man driva igenom reformer som leder till klyftor i samhället, kunskapsförlust och sämre för de som har det sämst? Jag börjar mer och mer tro att det är en konspiration. Att några tuppar och höns vill bana väg för sin egen avkomma, att de ska ”slippa” befatta sig med invandrare, sociala problem och åka på sin räkmacka genom livet.

4 thoughts on “Jag har aldrig trott på konspirationsteorier

  1. Ibland kombineras också vettiga intentioner (att kommunerna själva ska kunna styra över sin verksamhet enligt lokala förutsättningar är inte en dum grundtanke) med dumhet (det leder ofta till att kommunerna satsar på saker som ger mer prestige, t.ex. idrottshallar, och tyvärr blir man inte kompetent att bestämma över en skolverksamhet bara för att man har lyckats bli vald till kommunalpolitiker).

    De flesta reformer har nog både uppsidor och nedsidor, och förhoppningsvis har man känt till nedsidorna och tänkt igenom dem – men bedömt att uppsidorna ändå överväger. Är det en konspiration att känna till nedsidorna som en form av hög risk när man genomför reformen? Vilken reform saknar i så fall nedsidor?

    Om segregering som kommer sig av möjligheten att välja skola är av godo eller ondo, det tycker jag inte är så självklart. Jag ser inte elitskolor som något negativt. Jag satt nämligen fast på en pissig kommunal skola där jag inte blev intellektuellt utmanad och där jag blev skoltrött och slutade plugga eftersom jag var uttråkad och omotiverad. Om jag hade kunnat byta till en bättre skola och lämna den eländiga kommunala skiten bakom mig så hade jag kommit längre idag än vad jag har gjort. Det hade jag sett som positivt. Om det hade funnits något att välja på på 90-talet, så hade jag jublat.

    I min mening finns det ingenting som är sämre än en illa skött kommunal skola som man inte har någon rätt att lämna på annat sätt än genom att hela familjen byter bostad. Där kan man snacka om inlåsning!

    Frågan är också om segregationen verkligen har ökat, eller om den bara har blivit mer uppmärksammad. Var den mindre när man var utelämnad till att gå på den närmaste skolan? På 90-talet i min hemstad var det oerhört stor skillnad mellan de kommunala skolorna beroende på vilket område de låg i. Det fanns en ”blatteskola”, trots att staden inte var så stor, samtidigt som vi på mitt låg- och mellanstadium inte hade en enda invandrare.

    Jag tror att segregationen (på sikt) minskar med möjligheten att välja och att det sämsta man kan göra är att låsa barnens utbildningsmöjligheter till det lokala området där man bor.

    1. Jag tycker det fria skolvalet är bra, och det kan driva fram det bästa i skolorna. Tyvärr är det så att snedfördelningen när det gäller resurser gör att de skolor som behöver mest får lika mycket som en skola som kanske inte behöver lika mycket stöd – detta under en tid då elevhälsan (kurator, skolsköterska, skolläkare etc) har nedmonterats till en fjärt av vad den var på ”vår” tid. Även andra ”kringtjänster” har tagits bort med kommunens goda minne och arbetsuppgifterna har lagts på lärare. Dit hör t ex vaktmästeri (vi har numera en ”halv” vaktmästare på min skola), skolvärdinna (som hade hand om nycklar till eleverna, servade med hjälp att nå hemmet, kopiering, dela ut material etc) och städ. Den kassa kommunala skolan som vi gick i är nu ännu sämre.

      Kommunerna är långt ifrån kvalificerade att handha skola och bara det faktum att budgeten har varit överordnad skollagen sedan kommunen tog över är illa nog. Dvs det bryts hellre mot skollagen än att gå med röda siffror.

      1. Att kommunerna är inkompetenta på att handha skolan kan jag absolut skriva under på… jag såg myyyyycket elände under 7 år till och från som springvikarie. Många bra saker också, men mest på mindre skolor utanför staden, där man inte ens hade någon datasal, men istället hade bra ordning på barnen.

        Personerna som bestämmer över skolan tycker jag inte ska väljas, utan tillsättas baserat på kompetens, så att de kan sparkas och ställas till svars.

      2. Och tyvärr är inte vinstdrivande koncerner heller speciellt bra på att driva skola – inte en skola där alla kan få det stöd de har rätt till i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s