Jag följer just nu en onlinedebatt om omslag och specifikt då fantasy-omslag. Det finns ju en ”klassisk” estetik i fantasyn, och många som ger ut fantasyböcker håller sig till den. Andra tycker att man ska bryta sig fri och designa omslag lite hur som helst – eller inte hur som helst, men i alla fall utanför mallen.

Jag själv är delad i frågan. Jag kan tycka att man inte vill helt och hållet köpa grisen i säcken som läsare. Plockar jag upp en fantasybok pga av att omslaget visar vilken typ av bok det är, så vet jag ju ungefär vad jag kan förvänta av innehållet. Å andra sidan tycker jag ju att fantasygenren behöver utvecklas och jag letar ständigt efter manus som bryter mot mallen, och då kanske omslagen ska göra det också.

När mina egna böcker skulle få sina omslag så var jag helt säker på att de inte skulle skrika fantasy – men de böckerna skiljer sig ju också rejält från standardfantasy, till den milda grad att de kanske inte ens kan kallas för fantasy, vad vet jag? Men andra böcker inte inte lika självklara. Stefan Hagels böcker är mer lik standardfantasy, även om där finns element som tack och lov bryter av. Där passar de mer fantasyaktiga omslagen mycket bra. De är inte helt och hållet ”mall 1A”, men det finns ändå en tydlig fantasykänsla.

Det hela är klurigt. En bok ska stå ut från mängden, men ändå ska där finnas en igenkänningsfaktor. Rätt läsare ska hitta rätt bok.