Omslag i långa banor

De senaste veckorna har ägnats åt omslagsdesign för det mesta, och i övrigt sättning av inlaga. Nu kan man skåda dessa fulla omslag:

Skymningssång

The Prince of Soul and The LighthouseFortsatt arbete med Helena Anderssons Söner av Heimdall blir det medan jag väntar på provtryck.

 

Funderingar kring omslag

Jag följer just nu en onlinedebatt om omslag och specifikt då fantasy-omslag. Det finns ju en ”klassisk” estetik i fantasyn, och många som ger ut fantasyböcker håller sig till den. Andra tycker att man ska bryta sig fri och designa omslag lite hur som helst – eller inte hur som helst, men i alla fall utanför mallen.

Jag själv är delad i frågan. Jag kan tycka att man inte vill helt och hållet köpa grisen i säcken som läsare. Plockar jag upp en fantasybok pga av att omslaget visar vilken typ av bok det är, så vet jag ju ungefär vad jag kan förvänta av innehållet. Å andra sidan tycker jag ju att fantasygenren behöver utvecklas och jag letar ständigt efter manus som bryter mot mallen, och då kanske omslagen ska göra det också.

När mina egna böcker skulle få sina omslag så var jag helt säker på att de inte skulle skrika fantasy – men de böckerna skiljer sig ju också rejält från standardfantasy, till den milda grad att de kanske inte ens kan kallas för fantasy, vad vet jag? Men andra böcker inte inte lika självklara. Stefan Hagels böcker är mer lik standardfantasy, även om där finns element som tack och lov bryter av. Där passar de mer fantasyaktiga omslagen mycket bra. De är inte helt och hållet ”mall 1A”, men det finns ändå en tydlig fantasykänsla.

Det hela är klurigt. En bok ska stå ut från mängden, men ändå ska där finnas en igenkänningsfaktor. Rätt läsare ska hitta rätt bok.

Juligt värre

Lite försenad har jag äntligen pyntat hemmet med det lilla julpynt som jag vill ha framme. Tycker om att ha det rätt sparsmakat, någon tomte där och julbock i fönstret, plus adventsstakar så klart. That’s it.

En liten överraskning blev luciatågsstaken som jag tog hem från farmor. Pappa ville inte ha den för att han tyckte den var lite för kitschig, men jag tänkte att det är trevligt att ha nånting av farmors julpynt. Tro på sjutton när jag googlade lite och upptäckte att att just denna ljusstake från 50-talet är rätt populär och säljs för runt 1000-lappen på tradera. Kul!

2012-12-03 20.03.30

Ny kortdesign

Mina visitkort börjar ta slut, så jag är i tagen att designa fram nya. Jag vill att de ska passa till webbplatsen och till utgivningsprofilen. Hittills har jag kommit så här långt:

På baksidan kommer alla kontaktuppgifter att stå, så framsidan behöver bara visa loggan och förlagets inriktning. Vad är mer fantasy än drakar och vad är mer underligt än ett krumelurigt träd?

Draksiluetterna är hämtade härifrån och här är illustratören Alexandra Alexanderssons hemsida.

Work of Art

Egentligen är jag väl inget stort fan av reality-tv, men sådana program där deltagarna faktiskt måste visa någon form av talang (och inte bara vara blåsta, ha sex och supa skallen av sig) gillar jag. Jag har följt Project Runway sedan starten, mest för att jag syr själv och blir väldigt inspirerad av att se deltagarna få utmaningar och hur de tar sig an dem.

Nu har jag fastnat för Work of Art, där konstnärer av alla de slag ska tävla i konst. Säga vad man vill om konceptet, några skulle nog säga att det inte går att tävla i konst, men det är väl inte värre än att tävla i design eller i skrivande? Jag gillar det. Håller inte alltid med om juryns beslut, men det hör ju till.

Det hela för tankarna till en reality-serie om aspirerande författare. Där sitter de och knattrar så att fingrarna blöder, där smider de plotter och planer – som inte ska vara med i programmet utan i texten. Hm… nej, jag tror inte skrivande passar i tv. Det blir inte så kul att titta på – eller?

En dröm som blev ett mål

Sedan jag såg Anne på Grönkulla första gången, som borde ha varit någon gång på sent 80-tal, har jag drömt om att sy mig en helt egen sekelskiftesdräkt.

Det ska vara stilrent, inte med massa spets och sånt, bara en puffärmsskjorta, väst, kjol och kanske en snygg insydd jacka. Jag har sytt en hög med medeltidskläder sedan dess, samt min egen bröllopsklänning, men hela tiden har beundran för sekelskifteskläder (egentligen från 1870-tal och framåt, men ändå) legat i bakgrunden.

För några år sedan dök Murdoch Mysteries upp på tv och drömmen väcktes igen. Dr Ogden är fasligt snyggt klädd hela tiden (Murdoch själv går inte heller av för hackor).

Då jag fick nys på att några andra planerar att komma till Kontrast2012 i steampunkinspirerade kläder så fick jag helt plötsligt ett mål – jag ska sy mig en sekelskiftesdräkt. Redan har jag hittat en hög med mönster, nu gäller det bara att hitta tiden och tyger också. Jag menar – hur kan man inte tycka att detta är snyggt?

Nytt mål i sikte – nu ska det bli av!

Nytt omslag

Efter att ha funderat mycket på omslaget till ”Sår”, bestämde jag mig för att göra lite förändringar. Jag ville fortfarande ha det till största delen vitt, då mycket av boken utspelar sig under vintern, men jag kände att huvudpersonen Anja fick för liten plats på det förra omslaget. Så, this is it.