Föredragssuccé

För ett par veckor sedan blev jag inbjuden till stadens Rotaryklubb för att hålla ett kort föredrag. Jag visste inte riktigt vad de förväntade sig eller vad jag skulle prata om, men jag tänkte att jag tar med mig några böcker och pratar på. Jag har rätt lätt för att underhålla och skoja till det så det löser sig alltid.

Lokalen var stadshotellet. Inte ett konferensrum utan festvåningen med kristallkronor och gustaviansk inredning. Upp för trapporna kommer män och kvinnor i kostymer (men ett par  stycken i jeans och tröja också) och jag börjar fundera över vad sjutton jag har gett mig in i. Varför vill dessa företagsmän och företagskvinnor lyssna på mig? Men alla var väldigt trevliga, hälsade, pratade och fick mig att känna mig riktigt välkommen. När lunchen var avslutad hade nervositeten släppt (nästan) och jag blev presenterad som dagens föredragshållare.

Starten på talet var lite skakig, men inom ett par minuter var jag igång och vid första skrattet löste sig alla knutar i halsen. Jag berättade på och märkte knappt att presidenten reste sig upp (så som han hade meddelat att han skulle göra när tiden var ute). Stora applåder och väldigt många som kom fram med komplimanger och nyfikenhet över böckerna. Några böcker fick jag sålda också.

Jag var så upprymd efteråt att det blev svårt att gå tillbaka till jobbet och hålla i fem utvecklingssamtal, men jag lyckades med det också, om än med en rätt rejäl huvudvärk på köpet.

På gång

Kanske folk undrar vad jag håller på med just i förlagsbiten av denna blogg? Jo, jag läser manus för det mesta. Det dyker upp nya med jämna mellanrum och det är jättekul. Jag har en plan att publicera fyra titlar under 2012, och den planen ligger fortfarande kvar. Två är i princip klara.

Jag håller också på att upprätta lite avtal med bokhandlare och det går framåt. Det blir ett spännande år. 🙂

Är novellböcker värda sin tid?

Jag funderar återigen på mina elevers klagomål över tjocka böcker. Det finns ju en drös människor där ute som skriver längre noveller, inklusive jag själv, och dessa kan ju ses som en kortare bok, eller en normallång bok för ungdomar 😉

Jag skulle vilja prova att ge ut några noveller som e-bok, eventuellt trycka upp i bokformat, men jag är lite funderande kring intresse och marknad.

Novellantologier brukar sälja sådär, men kortare böcker kanske säljer bättre, i alla fall till ungdomar som inte är bokslukare.

Framgångens baksida

Annika Bengtsson kommenterar Kajsa Ingemarssons blogginlägg och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Hela marknadsföringscirkusen kring många ”stora” författare känns överarbetad. Det är matlagningsprogram och frågestunder i tv-soffan, föreläsningar och gigantiska reklamaffischer. Hur hittar man skrivron i allt det?

Det som jag ryggar lite inför är ”avtalsförhandlingar” och ”förlagskontakter”. Det finns många givande saker med det, men att skriva över rättigheterna för mitt eget verk till någon annan svider i själen. Jag är ett kontrollfreak, jag vet, men jag föredrar att veta allt som händer kring min skapelse. Jag var i Uppsala för några veckor sedan och lyssnade till författaren Anders Björkelid. Han berättade att han vid en kontakt med sitt förlag hade han fått veta att ett möte hade ägt rum och där hade det t ex bestämts att han skulle göra en illustration till varje kapitelinledning. Inte så att han hade något emot det, men jag ryser lite vid taken på att det ska sitta människor på ett möte (som jag inte är inbjuden till) och bestämma hur min bok ska se ut.

Det skulle vara häftigt med framgång, och det är klart att jag är avundsjuk på de författare som har marknadsföringsresurser som heter duga. Jag sticker inte under stolen med det. Bara att ha tio-tjugo tusen till marknadsföring skulle vara enormt. I vår kommer jag att satsa en hel del pengar på marknadsföring för förlaget och målet är att åtminstone få tillbaka pengarna. Så ser det ju ut för små förlag i mångt och mycket. Framgången kommer förhoppningsvis när man etablerat sig hyfsat.

Framgång kan ju också mätas på olika stickor. Om jag når mitt första mål, dvs att gå plus-minus-noll, så anser jag att jag har nått en viss framgång. Läckberg skulle säkert inte se det på samma sätt.

Uppmärksamhet

En liten tidningsartikel blev det också. Synd att inte hela artikel ligger på nätet, bara en snutt. Men här har ni hela texten:

KATRINEHOLM Inspirationen hittar hon bland annat i sin farmors livshistoria, nedtecknad i ett häfte. Nu kommer katrineholmaren Elin Holmerins andra bok De två odjuren.I februari i fjol debuterade hon med romanen Eldfloder. Nu är det dags för bok nummer två. Hon kallar den för en historisk roman med fantasyinslag.
– När jag släppte min första bok låg den här redan färdig. Därefter har jag förbättrat den och skrivit om, säger Elin Holmerin.
I lördags firade hon releasen med boksignering på Bokia. De två odjuren är en fristående bok men en av personerna som fanns med i den första boken finns även med i den andra, nämligen Edwin. Boken utspelar sig i Sverige under 1930-talet där Edwin kämpar mot sitt inre. Han slits mellan människolivet och drakblodets vilja. Liksom mellan två kvinnor.
De flesta fantasyböcker vänder sig till ungdomar i dag men Elin Holmerin föredrar att vända sig till vuxna. Därför har hon satt 15+ på sina böcker.

– De innehåller många vuxna komplicerade relationer som en kille på 13 kanske inte tycker är så roligt att läsa om, skrattar hon.

– Om den första boken innehöll ett familjedrama så handlar den här boken mer om en inre kamp, att ha gått vidare men samtidigt brottas med sitt förflutna. Elin Holmerin ger ut sina böcker på eget förlag. I dag läser hon också flera manus, från andra författare, och hoppas hitta fler spännande böcker att ge ut i samma genre.
Bäckerna säljs på en rad internetsajter, liksom av Elin själv förstås.
– Det har gått ganska bra. Jag var på en fantasydag i Uppsala för en tid sedan, där medverkade jag i en paneldebatt och så sålde jag böcker. Idag har jag sålt lite böcker. Och så droppar det in beställningar då och då.
– Om man letar efter något annorlunda så tycker jag att man ska läsa den här boken. Här får man mycket av det man får i andra böcker, med intriger, sex, relationer och så vidare, men här får man samtidigt en historielektion.
Elin Holmerins farmor har skrivit ner sitt livs historia i ett häfte. Och det är från det häftet som Elin hämtar mycket inspiration. Och farmor tillhör givetvis läsekretsen.
– Hon har i alla fall läst den första boken men hon tyckte att den var lite för läskig. Den här är inte lika läskig. Den är mer lättsmält och faktiskt rolig emellanåt.
Läser du själv mycket fantasy?

–  Jag läser framför allt inte så mycket Tolkieninspirerad fantasy längre. Däremot läser jag gärna Terry Pratchett, det vill säga samhällskritiker som skriver lite roligare. Jag letar ständigt efter gränsöverskridande litteratur.

Lyckad boksignering

Titta här, så fint Bokia hade gjort till mig och mina böcker. Boksigneringen gick över förväntan. Ett gäng böcker sålda och en kommande artikel i Katrineholms kuriren, som var på besök.

Bästa kommentaren av en köpare:

”Det är väl inte någon deckare, va? Det kommer ut så satans många deckare.”

Jag är mycket nöjd med dagen.