Jag landade hemma efter en fantastisk festival redan i måndags morse, men jag har varit tvungen att vila upp mig innan jag satte mig ner med någon form av rapportering från helgen. Nåja, nu är jag hyggligt utvilad och har samlat intryck, foton och annat.
Redan torsdagen den 26 juni anlände jag till Gävle för att checka in på hotellet, komma i ordning, samt gå på en middag för arrangörerna och de gäster som anlänt tidigare. Det visade sig vara en riktigt trevlig grupp människor och vi diskuterade rekvisitatillverkning, mat, Steampunk (förstås) och mycket annat.
Festivalen och kongressen öppnade klockan 17 på fredagen och från ca 15 var det kö hela tiden in till registreringen. Totalt besökte 550 personer eventet, vilket är riktigt kul. Jag har redan blivit inbjuden till nästa års Swecon som är Confuse i Linköping, vilket jag förstås hade gått på även om jag inte blev inbjuden.
Gävle Järnvägsmuseum är en fantastisk plats som jag rekommenderar alla att besöka även när det inte är festival. Vem kan undgå att få rysningar av stora svarta ånglok, kungliga vagnar och annat skoj.
Paneldiskussionen för fredagen blev om den svenska fantastiknovellen tillsammans med Karin Tidbeck, Johan Jönsson och Nahal Ghanbari som moderator. Det vi mest kom fram till var att det nu saknas en plattform såsom tidskrift eller magasin för kända och okända novellister att få sina verk publicerade. Jag trodde att e-novellen var på framfart, men de andra var mer tveksamma.
Trots en relativt sen kväll var jag på plats tidigt på lördagen. Klockan 11 var det dags för att moderera en paneldiskussionen ”Det ska bli en triologi” med Anders Björkelid, Nene Ormes, Anna Blixt och Erik Granström. Alla var framhärdade att det är viktigt (Nay, ett måste!) att författaren vet slutet på sin berättelse oavsett hur många böcker man tänker skriva.
Redigering är antingen älskad eller hatad, verkar det som och vi som satt med i panelen ”Skriv kort, helst inte alls” (Karin Tidbeck, Elin Holmerin, Kristina Hård, Oskar Källner, Johan Anglemark (moderator)), var av delade meningar. Någon (typ jag) älskade redigering medan andra våndades och tycker att det är tråkigt. Dock var vi överens om att det är absolut nödvändigt. Det skulle också ha gått vilt till med rödpennan i Lovecrafts texter.
(Foto: Maria Nygård)
Lördagskvällen bjöd på bal och min syster hade kommit upp från Södertälje för att vara med på den. Bara att se alla vackra klänningar och kostymer var värt. God middag och vi dansade ett par valser på kvällen också.
Ända sedan Eldfloder kom ut 2010 har jag kallat mina böcker diskbänksfantasy. Jag vet inte när det begreppet först dök upp, men jag antar att det blev större spridning på det i och med Engelsfors-triologin. Diskbänkslitteraturen (socialrealistiska böcker) gjorde sitt intåg i början av 1900-talet och när jag växte upp (under 70- och tidigt 80-tal) hade nästan all barnlitteratur en realistisk eller socialrealistisk prägel. Kanske därför som jag sökte mig mot fantasyn. Vi i panelen hade lite olika syn på var diskbänksfantastik innebar och man kan se det i olika nivåer. Fantastiska äventyr med vardagliga inslag, eller berättelser där fokus ligger på människans överlevnad och liv, snarare än att rädda världen eller uppleva fantastiska äventyr. Det var en fasligt intressant debatt och jag hoppas att en liknande dyker upp på Confuse. Jag är gärna med då (nugde, nudge, Hans Persson).
Strax efter panelen höll jag ett miniföredrag om hur det är att driva ett litet förlag. Några tappra själar lyssnade och ställde frågor och jag hade säkert kunnat prata mycket längre. Försäljningen gick också bra, även om jag inte var vid bordet hela tiden. Det löser sig liksom själv på kongresser med hyggligt folk.
Jag vill tacka alla inblandade i att arrangera och jobba med festivalen och Swecon. Ett superjobb med ideella krafter. Tack!
undrentideforlag.com 