Tio små hobbitar

Tänkte att det var aktuellt att plocka fram en gamla dikt ur hårddisken, med alla filmpremiärer och sånt. Denna skrev jag 2007 (och den finns först publicerad här)

Tio små hobbitar

Tio små hobbitar ragglar från krog,
fortsätter håglöst mot alvens skog
Giftig pil genom luften far
Nu finns nio hobbitar kvar

Nio hobbitar går mellan granar
Lömska troll spejar och spanar
Hobbiten Gus blir fängslad i grotta,
fortsätter färden gör bara åtta

Åtta små hobbitar har ingen koll
Listig Ormtunga ligger i bakhåll
Kniven sitter i ryggen nu
Flyende hobbitar är bara sju

Sju små hobbitar svär över blunder
Att de lever är minsann ett under
Hoppar, skrattar, en faller i sjö
Sex snopna hobbitar vinkar adjö

Hobbitar sex har pipor som ryker
Drake ned från himlen dyker
Stora käftar hobbithuvud tar
Nu finns det endast fem kvar

Fem små hobbitar med skratt och sång
balanserar över träsket på ostadig spång
Hobbiten faller i pölen av syra
Kvar på spången står bara fyra

Fyra små hobbitar traskar på vägen
En hamnar efter, blir smått förlägen
Svartklädda Nazgüls får han se
Kvar på vägen traskar nu tre

Av tre små hobbitar blir en tagen
Orchen klappar sig nöjt på magen
Vännerna darrar och skakar som få,
för nu är det plötsligt bara de två

Två små hobbitar i kylig natt
Varulven lurar i mörkret svart
sliter och river i köttigt sår
En liten hobbit ensam står

Hobbiten kutar i dimman tät
fastnar förskräckt i Shelobs nät
Ropar och gastar – får inget svar
Nu finns det ingen hobbit kvar

Den värsta sjukan

I mitt tycke är magsjukan den värsta ”varmanssjuka” som kan drabba en, alltså av sjukor som just drabbar var man (eller kvinna). Här hemma har vi varit drabbade två veckor i rad, och aldrig helt friska har vi blivit heller, utan gått med ständig magvärk och illamående. Inte så att man är helt sängliggande och kräks, men tillräckligt för att man ska känna sig lite sänkt och hängig.

I dag drabbades yngsta sonen igen av ”riktig” magsjuka. Inte kul. Enda fördelen är att man måste ta tag i tvätten och får ligga på soffan med honom och kolla på film. Jag har också läst en hel del och det är ju alltid positivt.

Å nej, inte 3D

Jag läste Fredrik Strages artikel i DN och kan inte göra mer än att hålla med helhjärtat. Jag har glasögon och ser inte mycket av bioduken utan dem. Upplevelsen av en 3D-film blir bara mos, mer mos än för alla andra. Hittills har jag inte sett någon 3D-film där jag har blivit härförd, långt ifrån. Det är obekvämt med två par glasögon (det är obekvämt med ett par dåligt-passande glasögon), bilden blir suddig. Jag blir yr och illamående.

Om jag hittar filmen i 2D så går jag hellre på den. Något jag har lagt märke till då är att det ofta är slutsålt på 2D-visningarna men inte på 3D. Hm, kanske borde filmbolagen fatta piken? Fler 2D-visningar till folket!