Etikett: tv

Den värsta sjukan

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

I mitt tycke är magsjukan den värsta ”varmanssjuka” som kan drabba en, alltså av sjukor som just drabbar var man (eller kvinna). Här hemma har vi varit drabbade två veckor i rad, och aldrig helt friska har vi blivit heller, utan gått med ständig magvärk och illamående. Inte så att man är helt sängliggande och kräks, men tillräckligt för att man ska känna sig lite sänkt och hängig.

I dag drabbades yngsta sonen igen av ”riktig” magsjuka. Inte kul. Enda fördelen är att man måste ta tag i tvätten och får ligga på soffan med honom och kolla på film. Jag har också läst en hel del och det är ju alltid positivt.

Har ni tämjt några stutar i jul?

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Nog har väl folk runt om i landet tagit tag i traditionerna på riktigt denna jul, i dyningarna efter skräckveckorna med bortklippta scener ur Kalle Ankas jul, med rappande luciatåg och invaderande pepparkaksgubbar? Folk gick i alla fall nästan man ur huse för att försvara våra ”traditioner” – som för övrigt är bra nyare än man kan ana i denna folkstorm.

Jag hittade denna underbara artikel i DN som är så värd att uppmärksammas, för – gott folk – det finns faktiskt värre saker här på vår jord än att man får anpassa sig så smått till nya tider. På juldagen gjorde min familj precis tvärtom – vi försökte leta reda på reglerna till de gamla TRADITIONELLA jullekarna: ”tämja stutar”, ”spänna kyrka”, ”myssla sko” och ”torka malt”. Det gick inte så bra. Inte heller ”Markus, vill du ha dask?” lyckades vi leka, inte för att just regeluppletandet var så intensivt, snarare tvärtom. Istället hädade vi med några matcher i Cluedo medan vi drack glögg och julöl.

Vi byggde (”slakta” är så nedbrytande) en snögris/mus på gårdsplanen med tre huvuden och en mekanisk arm, redan innan hade ett lussetroll byggts av svågern och kusinerna. Den åt inte upp några barn, men däremot hade den vingar av granruskor.

Någon Kalle Anka på julafton blev det inte heller. Istället tittade jag och maken på några avsnitt av Hemma värst (The Young Ones) medan ungarna pysslade med sina julklappar. Sedan blev det Total Rekall och dataspelande. Jag hade köpt nya Lord of the Rings LEGO till mig och sonen i julklapp, men det blev tyvärr en besvikelse. Dålig grafik och jättejobbig första bana där man var tvungen och springa runt i cirklar i 20 minuter och slå på Sauron lite då och då. Aptråkigt.

God fortsättning allihopa!

The Young Ones

Misfits är helvärt

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Ibland surfar jag runt på youtube och tittar på mina favoritklipp från olika tv-shower. Bland annat detta stå-upp-nummer av Kevin Bridges (Hoi you!). Jag snubblade in på ett klipp från the Big Fat Quiz of the Year för att Richard Ayoade och Noel Fielding och sedan vidare till ett klipp med skådespelarna från serien Misfits. Jag blev lite nyfiken och började titta på första avsnittet.

Hooked.

Kul. Bra. Sjukt. Udda. Väääldigt udda. Precis allt jag gillar. Om någon kunde skriva en bok som har allt som den här serien har skulle jag ge ut den utan att blinka.

I väntan på det kan ni se serien. Gör det. Nu.

Och om någon tänker säga någonting om piratgrejs kan jag meddela att jag precis har köpt serien (efter att ha fått nys och sett den på ”Piratkanalen”). Vad vore väl livet utan Internet?

Work of Art

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Egentligen är jag väl inget stort fan av reality-tv, men sådana program där deltagarna faktiskt måste visa någon form av talang (och inte bara vara blåsta, ha sex och supa skallen av sig) gillar jag. Jag har följt Project Runway sedan starten, mest för att jag syr själv och blir väldigt inspirerad av att se deltagarna få utmaningar och hur de tar sig an dem.

Nu har jag fastnat för Work of Art, där konstnärer av alla de slag ska tävla i konst. Säga vad man vill om konceptet, några skulle nog säga att det inte går att tävla i konst, men det är väl inte värre än att tävla i design eller i skrivande? Jag gillar det. Håller inte alltid med om juryns beslut, men det hör ju till.

Det hela för tankarna till en reality-serie om aspirerande författare. Där sitter de och knattrar så att fingrarna blöder, där smider de plotter och planer – som inte ska vara med i programmet utan i texten. Hm… nej, jag tror inte skrivande passar i tv. Det blir inte så kul att titta på – eller?

Att få tid

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Jag har nämnt tidigare att jag är en ”periodare”. Jag ägnar mig åt mina hobbies i perioder och då väldigt intensivt. Folk brukar fråga mig hur jag har tid att skriva böcker, driva ett företag och arbeta som lärare, och det hela handlar om de här perioderna.

Just nu är jag inne i slutfasen av korrekturläsningen av Sår. Denna vecka har jag säkert ägnat tre-fyra timmar per dag till att lusläsa manuset. Någon annat har inte blivit gjort. Jo, jag har lagat mat, slängt in en tvätt och lärarjobbet måste jag ju sköta, men annars står det still. Tv:n är avstängd. Ungarna leker själva eller sitter vid datorn. Jag är fruktansvärt osocial och vill inte träffa någon. Det är okej att det får vara så, för att jag vet att det kommer en period med socialt umgänge, både med barnen, maken och kompisar, då jag inte skriver alls.

Det kommer också att komma en period av storstädningsnoja, då jag röjer runt i hela huset och åker till tippen stup i kvarten. Vi har en fasadrenovering att se fram emot också. Det är lugnande för själen att måla och snickra, i alla fall tycker jag det.

Jag har lite svårt att förstå mig på folk som måste göra allt samtidigt. Huset ska vara i perfekt skick, måste se alla avsnitt av idol, tvättstugan måste vara tom, måste åka på utflykter med barnen varje helg och måste laga ny exotisk mat varje dag. Hur orkar man liksom? Gäller att sänka prestigen, tycker jag. Vad spelar det för roll om det ligger lite damm i hörnen ett par dagar extra? Hellre lite stökigt än ett rent helvete, brukade morsan säga.

Dygnet har 24 timmar. Mer tid får man aldrig, utan man måste disponera den man har. I stället för att fråga hur man får tid till själsstyrkande aktiviteter – fråga dig om du verkligen måste diska, eller om det kan vänta till i morgon? Fråga dig om världen går under om du stänger av tv:n. Fråga dig om dina barn skulle må bra av att ha lite tråkigt en stund. (Svaret på den sista frågan är ju givetvis ja!)

Är du rädd för tystnaden?

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Sover du med mobiltelefonen på sängbordet? Sätter du på tv:n när du är ensam hemma ”för att få sällskap”? Hur lång tid väntar du innan du börjar prata om folk runt omkring dig är tysta?

I dag tittade jag på första delen av BBC:s programserie Den stora tystnaden som går på SVT. Det känns nästan lite fånigt, men bara att se programmet var lite av ett uppvaknande. Eller snarare ett återuppväckande av kunskaper och tankar som jag redan hade, men hade lämnat nere i ett mörkt hörn av mitt medvetande. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar tystnad. Jag hade glömt bort hur skönt det var att stänga av datorn, tv:n, mobilen och bara vara.

Jag träffar många ungdomar i mitt jobb som lärare och många av dem har en mobil fastvuxen i handen. Det som förut skämtsamt kallades för yupiienalle är många ungdomars snuttefilt – på riktigt. Utan telefonen blir de rastlösa, irriterade och griniga. Det kliar i hela kroppen. Det drar i fingrarna som längtar efter att få trycka på knappar eller glida över skärmen. Jag märker det på mina egna ungar också: ”Mamma, får jag sitta vid datorn/tv:n/leka med din mobil.” Skärmberoendet är inte att leka med. Jag känner av det själv. Till och med i reklampauserna passar jag ibland på att kolla lite e-mail eller liknande. Det är ju sjukt.

Personerna i programmet ”behandlas” med tystnad. Det är inte så att de är störda eller sjuka på något sätt, bara upptagna människor som känner sig utmattade och förvirrade av informationssamhällets ständiga stress. De får testa att bo en helg i ett kloster, med stunder av total tystnad, för att sedan åka tillbaka hem och försöka införliva detta i sin vardag. Ingen lyckas. Sedan väntar en vecka på en annan ”resort”, där de ska spendera en vecka i tystnad. Endast ett samtal om dagen med en andlig ledare får de ha. Jag avundas dem. Jag vill ha tystnad.

I sju år har jag arbetat som lärare på högstadiet. Under terminerna är jag väldigt känslig för ljud hemma. Ungarna får leka på nedervåningen, på övervåningen ska det vara tyst. Jag sänker tv:n, stänger av ljudet på datorn osv. Fast ändå så flimrar ju skärmarna där. Från och med nu ska jag stänga av helt. Det är nog inte så helt fel att gå ut och sätta sig i skogen någon timme.

I programmet fick de testa en lyssna-övning. Deltagarna fick blunda eller titta medan ledaren sa någonting i stil med:

Lyssna.
Bli medvetna om alla ljud omkring er.
Lyssna på ljuden utanför rummet.
Hör allas andetag, om ni koncentrerar er kan ni höra stjärnorna.
Ni kan höra någon röra sig. Ett papper prasslar.
Lyssna.
Ni kan höra ljusets låga.
Ni kan höra tystnaden.

Jag ska höra tystnaden. Helt klart.