Under ett par dagar har det pågått en liten diskussion på Kapitel 1 om just kommatering: Hur gör man? Vad är rätt? Vad är att föredra?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg ska man inte underskatta betydelsen av skiljetecken. De finns där för att hjälpa till, och det stackars kommat har ju fått utstå en hel del strider i språkvärlden. Det talas om satskommatering, pauskommatering, tydlighetkommatering, Oxfordkomman, paranteskomman osv.

Jag är förespråkare av tydlighetskommatering, dvs man kommaterar för att leda läsaren rätt i texten och underlätta förståelsen. Satskommatering är förlegat och hackar upp texten i onödan (alltså att alla satser ska åtskiljas med ett komma).

Exempel:

Hon tyckte, att han var snygg, för att han alltid hade på sig en blå kavaj, som han hade köpt i Köpenhamn. (satskommatering)

Hon tyckte att han var snygg för att han alltid hade på sig en blå kavaj, som han hade köpt i Köpenhamn. (tydlighetskommatering/pauskommatering)

Det är svårt att skilja pauskommatering och tydlighetskommatering åt, men när man kommer till inskjutna satser så märker man skillnaden:

Johnny tyckte Lisa var snygg.

Johnny, tyckte Lisa, var snygg.

Meningen är för kort för att egentligen behöva komman i paussyfte, men eftersom den blir otydlig utan så kan man tappa läsaren, förutsatt att man verkligen menade att det var Lisa som tyckte och inte Johnny.

Det som är väldigt vanlig nu är att man glömmer bort det andra av dessa komman så att satsen blir lite underlig: Pojken, som alla kände som Joppe sprang fortare än vinden.

Nåja, man kan ju inte skriva om språk utan att nämna några roliga felskrivningar och då i detta fall felkommatering (från boken Komma rätt…). Ni får gärna kommentera hur meningarna egentligen ska vara.

Leonora travade vidare med huvudet, lite högre än vanligt.

Föraren lyckades ta sig ut fordonet innan det sjönk och simmade till stranden.

Hans hand smekte hennes ända, tills hon drog den åt sig.

Och till sist skillnaden på en lapp från fängelsechefen för en fånge som är ett par minuter från att bli avrättad: Benådad ej, hänges. Eller Benådad, ej hänges.

Och jag tycker att alla språkintresserade gott kan prenumerera på Språkrådets blogg, där man får många frågetecken uträtade.