Efter många timmar av manusläsning, korrekturläsning, elevnovelläsning, ämnesprovläsning och allt annat som jag just nu håller på att läsa, bedöma, rätta så ser helt plötsligt alla ord konstiga ut.
Det dyker upp förvirring inför de mest simpla ord. Jag funderar över kommatecken hit och kommatecken dit. Hjärnan ser felstavade ord där det inte finns några och jag ljudar mig genom texten. Sten-ter-ras-sen eller sten-te-rass-en eller sten-ter-ra-sen. Alla ord ser fel ut. Om någon såg och hörde mig skulle de nog tro att jag antingen var smått galen eller en riktigt dålig svensklärare.
Ibland är jag säker på att datorn djävlas lite med mig och lägger dit fel som jag redan har ändrat en gång, eller som inte fanns där från början. Helt plötsligt är ordföljden fel i ett stycke jag har läst tio gånger, det saknas ett ord eller bokstav. Det måste ju vara en bugg, eller hur? Nog kan man inte lita på datorer. De gör som de vill. Skynet kommer att ta över världen.
Nu ska jag sätta mig med manuset igen och hoppas att datorn inte har varit busig.
undrentideforlag.com 
SItter och redigerar här också… mitt word insisterar på att försöka föreslå en tysk grammatikkontroll (WTF?), jag fastnar hela tiden på kommatecken och stör mig på alla små språkbuggar som tydligen slank med i versionen jag publicerade. Jag brukar fastna på vissa av de där halvuttrycken, de ger mig hjärnsläpp ibland… i morgon eller imorgon, på väg eller påväg? Över huvud taget, överhuvud taget, överhuvudtaget? Morr. Ska nog sova nu. /Anna
”Skynet kommer att ta över världen.” <– Ligger kanske något i det?
Mitt word växlade över till japanska utan att jag valde det. Gjorde mig rätt förbannad. Fick skriva om en del saker. Fast kanske är det tröttheten som spökar?
Jag vet precis vad du menar.
När jag har rättat 9:ornas uppsatser i nationella proven är jag fullkomligt ordblind. Alla ord känns helt plötsligt främmande. Och ljudar du ett ord tillräckligt många gånger så blir ordet helt plötsligt främmande.