Berättelser som lever kvar

Det är något visst med att få vara med i en berättelse, och då menar jag inte som ”Elin” utan som något alterego som jag har skapat själv. De brukar få heta namn som påminner om mitt eget, typ Elienne, Elena eller det helt otippade Wynja.

Dataspel liknar böcker på det vis att bra berättelser och karaktärer lever kvar i ”läsarna” långt efter att verket är avslutat. Jag tänker fortfarande på miljöerna från Morrowind, på slutstriden i Dragon Age, på den bittra Solaufein från Baldur’s Gate (som fick en helt egen fanfiction skriven av mig en gång i tiden), den fantastiskt roliga Minsc med sin lilla hamster Boo (go for the eyes Boo, go for the eyes), Cullen som lyckats förälska sig i en magiker (jag – Arianne) trots att det är så förbjudet som det bara kan bli för en templare. Och så klart Morrigan som lyckas behålla de löst sittande och avslöjande kläderna på trots intensiva strider och på drakarna som seglar över natthimlen i Skyrim.

 

Och Ibland kommer jag på mig själv att tänka ”undrar vad de gör nu”, precis som om de vore levande varelser. Det är ännu en anledning till att jag gillar att skriva fanfiction, för då får de här härliga karaktärerna och varelserna leva en liten stund till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s