Etikett: varelser

En sanning

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Var och en har sin egen sanning, brukar det heta och jag håller med till fullo. För inte så länge sedan fick jag frågan varför jag gillar Fantasy. Det enda svaret jag kan komma på är att jag innerligt önskar att det finns en annan sanning, något som vi inte har upptäckt ännu, eller egentligen har upptäckt men väljer att inte tro på längre.

När jag och familjen bilade upp till Haparanda körde vi förstås över Höga Kusten-bron. De klippor, berg och djupa skogar som fanns där måste inne hålla mer än bara träd och mossa. Det var nästan så att jag såg en drakskepnad skymta vid bergstoppen.

Alla som har suttit i en dunkel skog och lyssnat på alla ljud, sett alla små rörelser i träden och känt de jordiga dofterna förstår att fantasin lätt satte fart hos skogsarbetarna förr i tiden. Mossan rör sig, ett knak eller ett dovt muttrande studsar mellan träden. Nog finns det något där.

Herr Vardag äter upp en så snabbt. Det är tvätt och mat och städ och plock och tv och allt sånt som ”måste” göras. Vissa läser om bestialiska mord som en försupen och frånskild poliskommissarie ska reda ut. Andra läser Big Brother-Lindas biografi eller LCHF-kokböcker. Jag flyr verkligheten på annat sätt. Men verklighetsflykten i sig skiljer sig inte åt, det är god som någon och inte skadar den heller. För det är allt lättare att ta i tu med vardagen när man har fått spendera en stund i en fantastiskt vacker miljö tillsammans med imponerande och magiska varelser.

Varelser i topp och botten

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.

För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.

Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.

Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.

Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.

Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.

Berättelser som lever kvar

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det är något visst med att få vara med i en berättelse, och då menar jag inte som ”Elin” utan som något alterego som jag har skapat själv. De brukar få heta namn som påminner om mitt eget, typ Elienne, Elena eller det helt otippade Wynja.

Dataspel liknar böcker på det vis att bra berättelser och karaktärer lever kvar i ”läsarna” långt efter att verket är avslutat. Jag tänker fortfarande på miljöerna från Morrowind, på slutstriden i Dragon Age, på den bittra Solaufein från Baldur’s Gate (som fick en helt egen fanfiction skriven av mig en gång i tiden), den fantastiskt roliga Minsc med sin lilla hamster Boo (go for the eyes Boo, go for the eyes), Cullen som lyckats förälska sig i en magiker (jag – Arianne) trots att det är så förbjudet som det bara kan bli för en templare. Och så klart Morrigan som lyckas behålla de löst sittande och avslöjande kläderna på trots intensiva strider och på drakarna som seglar över natthimlen i Skyrim.

 

Och Ibland kommer jag på mig själv att tänka ”undrar vad de gör nu”, precis som om de vore levande varelser. Det är ännu en anledning till att jag gillar att skriva fanfiction, för då får de här härliga karaktärerna och varelserna leva en liten stund till.