Abstinens

Jag vaktar nationella prov i svenska. Klassens mobiler ligger prydligt uppsamlade framför mig på katedern (varför heter det inte skrivbord när det står i ett klassrum?). Eleverna skriver, och skriver, och skriver. Det är uppsatsdelen.

Plötsligt darrar en mobil till. Ett sms. Halva klassen tittar upp. Inte egentligen för att de reagerade på att det vara ett ljud, utan blickarna frågar mig: ”Var det till mig? Var det min mobil som vibrerade?” Ett par börjar skruva på sig. ”Fortsätt skriv”, säger jag till dem. De nickar, men sneglar på mobilerna på katedern.

Tiden går. Mobilerna ligger kvar. Sju minuter till en kisspaus. Ett par elever tittar på klockan, tittar på mobilerna, tittar på klockan igen. Det är som om jag har lagt fram ett köttben framför en vargflock. Fem minuter kvar till pausen. Några lutar sig bakåt, blundar, ruskar på huvudet och tvingar sig att stirra ner på det randiga pappret igen. Två minuter kvar. En kille sticker ner handen i fickan, men drar genast upp den igen när han märker att den är tom. Tittar mot mig igen – nej, inte mot mig. Mot något som ligger framför mig.

Paus. Stolarna skrapar mot golvet. Inom loppet av femton sekunder är min kateder tömd på elektroniska apparater.

Frågor på det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s