Pakethus

I dag var en rätt störd dag. Bilen skulle in på lagning, något elfel för lamporna lyser inte som de ska. Jag promenerar alltså till jobbet, vilket tar ungefär 30 minuter. Ingen fara än så länge.

Vid lunch ringer postkillen och säger att han har nio 20-kilospaket att leverera hem till mig och frågar om jag är hemma, vilket jag förstås inte är. Jag kan inte heller ta mig hem inom rimlig tid. Vi bestämmer istället att jag kan komma innan fem och hämta upp de stora tunga paketen vid omlastningscentralen. Det är ju lugnt, tänker jag, för då har jag hämtat ut min lagade opel-combi där det finns hur mycket plats som helst för paket.

Ett par timmar senare ringer bilverkstan. Nej, de har inte hittat felet ännu. Kan de få behålla bilen tills imorgon? Åh… vad gör jag nu? En liten panikkänsla kryper upp i kroppen. Den snälla kvinnan på bilfirman säger att jag kan få låna en bil och lugnet tar över kroppen igen tills jag inser att lånebilen troligen är någon liten golf eller nåt.

Nåväl, efter jobbet knallar jag de 30 minutrarna till bilfirman och får nyckeln till lånebilen, som förstås är en mindre variant av en vanlig bil. Houdini, tänker jag och sätter mig i bilen. Några minuter ägnar jag åt att försöka hitta kopplingen, som förstås inte finns för det är ju en automatväxlad bil. En sån har jag aldrig kört. Någonsin. Jag har inte ens sett någon annan köra en. Det står massa bokstäver vid växelspaken och den går inte att rubba trots att bilen är igång. En kvart senare lyckas jag i alla fall få ur växeln ur parkeringsläge och in i körläge. Efter något litet mirakel är jag faktiskt på omlastningscentralen och jag och den rara postkillen stuvar in nio jättepaket i denna minibil. Jag lyckas till och med ta mig till ICA Maxi för att hämta ytterligare ett bokpaket, och köpa glass till pannkakorna. Pärsen genomlevd. Tur att jag har en tonårig son som kan hämta lillebror från fritids, annars skulle det nog ha blivit för stressigt.

Resten av denna kväll har jag ägnat åt att packa upp, stuva om och packa ner böcker. Det är dock kul, så det gör mig ingenting. Katterna har ”hjälpt” mig. Det är roligt med kartonger och det är roligt med snören. Nu har vi plastsnören över hela huset. Och paket. Det ser lite ut som om vi håller på att flytta.

2013-10-09 22.25.08 2013-10-09 19.31.22 2013-10-09 19.32.41 2013-10-09 22.24.56

2 thoughts on “Pakethus

  1. Så festligt det låter så här efteråt! Kunde varit fotat hemma hos oss, vi har två kattbröder som är nästan exakta kopior av dina! Fast mina boklådor är mindre skrymmande….

    1. Jag har lätt för att ta till humorn. Skrattade gott åt mig själv när jag insåg att det inte fanns någon koppling. Det är ju liksom ingen idé att stressa upp sig. Hade ju inget val än lära mig köra automat på fem minuter. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s