Kategori: författare

Pseudonymens vara eller icke-vara

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Katarina skriver intressant och vasst om pseudonymer på Rosenfönstret. Bland annat skriver hon: ”Kan du inte stå för din text inför läsaren kanske du ska ta ett djupt andetag och inse att du bör skriva för byrålådan och byrålådan allena. Det gäller allrahelst argument som “känna sig obekväm i sitt sociala sammanhang” (varför försöker du då överhuvudtaget bli publicerad? Hallå?)”.

Jag håller med henne i stort och har själv varit inne på tankarna om att använda pseudonym, speciellt när jag befann mig i fasen ”undrar om folk kommer att tycka det är skit och det vill jag inte stå för”. Men till syvende och sist kom jag fram till att jag inte skulle kunna använda en pseudonym om jag så ville. Mina böcker säljs på en smal marknad och den mesta marknadsföringen görs face-to-face. Jag pratar om och presenterar mina böcker i olika sammanhang. Jag är med på konvent och jag föreläser. Det är svårt att vara en pseudonym då. Speciellt som jag då alltid skulle behöva ta tid till att förklara varför det inte är mitt namn på böckerna.

Jag förstår att förlag tar till alla marknadsföringstrick som någonsin uppfunnits, men när pseudonymen bara blir ett marknadsföringstrick, då drar jag öronen åt mig. Känns billigt, tycker jag. Nu har jag ju visserligen sån tur att det bara finns en Elin Holmerin på hela denna vida jord, så googlar man det så träffar man bara på lilla mig. Hade jag hetat Maria Karlsson, kanske jag hade funderat mer på pseuonym-grejen utifrån den aspekten.

Föredragssuccé

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

För ett par veckor sedan blev jag inbjuden till stadens Rotaryklubb för att hålla ett kort föredrag. Jag visste inte riktigt vad de förväntade sig eller vad jag skulle prata om, men jag tänkte att jag tar med mig några böcker och pratar på. Jag har rätt lätt för att underhålla och skoja till det så det löser sig alltid.

Lokalen var stadshotellet. Inte ett konferensrum utan festvåningen med kristallkronor och gustaviansk inredning. Upp för trapporna kommer män och kvinnor i kostymer (men ett par  stycken i jeans och tröja också) och jag börjar fundera över vad sjutton jag har gett mig in i. Varför vill dessa företagsmän och företagskvinnor lyssna på mig? Men alla var väldigt trevliga, hälsade, pratade och fick mig att känna mig riktigt välkommen. När lunchen var avslutad hade nervositeten släppt (nästan) och jag blev presenterad som dagens föredragshållare.

Starten på talet var lite skakig, men inom ett par minuter var jag igång och vid första skrattet löste sig alla knutar i halsen. Jag berättade på och märkte knappt att presidenten reste sig upp (så som han hade meddelat att han skulle göra när tiden var ute). Stora applåder och väldigt många som kom fram med komplimanger och nyfikenhet över böckerna. Några böcker fick jag sålda också.

Jag var så upprymd efteråt att det blev svårt att gå tillbaka till jobbet och hålla i fem utvecklingssamtal, men jag lyckades med det också, om än med en rätt rejäl huvudvärk på köpet.

Första recensionen av De två odjuren

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Gryningstiger den andra (Andrea) har läst De två odjuren och skrivit en recension. Nice! En får tacka 🙂 Och ja, det är klart att det ok att låna bilden. Så här skriver hon bland annat i en jämförelse med Eldfloder:

/De två odjuren/ är mer komplex – där ”Eldfloder” närmast är ett kammarspel rör sig ”De två odjuren” på flera plan, med fler karaktärer och, upplever jag, mer djup. Det är väldigt känslodrivet, i fokus står Edwin Svarthamns kamp mellan drakblod och människoblod, vilket är både en inre och yttre kamp. Här finns kärlek, hat, svartsjuka, alkoholism, bitterhet, ånger, och det kan nästan låta lite för mycket när jag räknar upp det så här, men det är det inte. Holmerin ror det hela i land, och de få stunder jag har över för läsning har jag mycket svårt att lägga boken ifrån mig.

Lyckad boksignering

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Titta här, så fint Bokia hade gjort till mig och mina böcker. Boksigneringen gick över förväntan. Ett gäng böcker sålda och en kommande artikel i Katrineholms kuriren, som var på besök.

Bästa kommentaren av en köpare:

”Det är väl inte någon deckare, va? Det kommer ut så satans många deckare.”

Jag är mycket nöjd med dagen.

Hur fräck kan man vara?

Publicerat den av undrentide8 kommentarer

Jag har en klass åtta i svenska som tjatar om att de vill läsa och arbeta med mina böcker på svenskan, men det känns ju lite sådär att gå till chefen och begära att få köpa in mina egna böcker till skolan. Just nu är det ändå inte aktuellt för att vi har inköpsstopp, men i januari kommer det nya pengar.

Egentligen skulle det inte vara några problem eftersom vi brukar köpa in två-tre klassuppsättningar med skönlitteratur per år, men då är det böcker som svensklärarna tillsammans beslutar om samt vill arbeta med i klasserna.

Jag kommer i alla fall vara så fräck så att jag frågar. Det handlar om 4000 kr för skolan. Det är en fjärt i rymden jämfört med hur mycket pengar vi lägger på läromedel varje år. Det vore riktigt kul att arbeta med De två odjuren med en grupp fjortonåringar, speciellt med tanke på att det inte är enbart heterosexuell kärlek som skildras där. Intressant att se reaktionerna, vilka de än blir…

Den svåra baksidestexten

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Ja, att skriva bok är kul, känslosamt, svårt och jobbigt, men nästan lika svårt är det att skriva baksidestexten. Jag sitter och försöker skriva ner en till ”Sår”. Boken i sig följer på De två odjuren, den är inte lika fristående som mina andra böcker. Det utgör ett problem. Det andra problemet är det gamla vanliga: hur locka och väcka intresse utan att säga för mycket?

Jag har gjort en lista:

Anja söker svar, vill hitta Marjorie.

Jorå, det var nog den kortaste lista någonsin. ”Listan” blev i alla fall slutligen en liten text. Jag har gjort ett försök. Den kommer säker ändras flera gånger under kommande månader, men då finns det ju något att hålla utkik efter 😉

”Frankrike. Det är den enda ledtråd Anja har om den mystiska Majoreslori, drakhonan som försvann ur hennes liv när hon var bara var ett barn. Varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt draknamn: Lori? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja, reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Marjorie har andra planer.”