Bakom din dörr

Om politiker och högre tjänstemän visste vad vi lärare vet om många barns situation idag skulle de inte stirra sig blinda på meritvärden och betygsresultat.

Ja, jag är lite deppad just nu av flera anledningar. Det är svårt att skaka av sig verkligheten. Det är svårt att tvingas se bakom andras dörrar. Det är svårt att inte känna sig maktlös.

Ett hus, olika familjer

Funderade över ”Felicia försvann, ni vet den där boken skriven av dottern till ”supermamman” Anna Wahlgren. Under debatten har syskonen tagit avstånd från boken och självklart mamma Anna också. Men det hela fick mig att tänka på något som min mamma har sagt, nämligen att syskon växer upp i olika familjer.

Det kan ju låta konstigt att barn med samma mamma och pappa (eller mamma och mamma, eller pappa och pappa osv) i samma hus växer upp i olika familjer, men så är det ju faktiskt. Det är ju inte bara så att ibland delar föräldrarna på sig och bildar nya olika familjer utan en familj utan skilsmässa förändras också, speciellt när ett nytt barn gör entré.

Det är väldigt tydligt för mig eftersom jag har långt mellan barnen. Samma pappa, men sju år mellan. Första barnet levde i en familj som ensambarn i sju år innan lillebror dök upp. Lillebror växer upp just som en lillebror med en nuförtiden tonårig storebror. Vår ekonomiska situation har också förändrats radikalt. När den äldste var liten pluggade jag, vi levde på små medel. Nu har jag fast heltidsjobb. Vi bor i ett annat område. Vi har mognat som människor och lärt oss av våra läxor som föräldrar (och gör helt andra nya misstag). Vi har annan materiell status. Vi är helt enkelt en helt annan familj nu än när storebror var i samma ålder som lillebror. De växer upp i olika familjer. Detta gäller givetvis även när det är kort mellan barnen även om runtom-faktorerna kanske inte skiljer lika mycket så är det fortfarande olika status för barnens roll i familjen.

Det är då inte heller konstigt att syskon kan ta avstånd från förhållanden som de anser inte rådde i familjen som de växte upp i, som t ex i fallet ”Felicia försvann”. ”Det var inte alls så”, är det vanligt att man hör, men vars sanning är ens egen. Jag säger inte att den ene eller den andre har rätt, de har olika uppfattning och ingen av dem behöver ha fel.

Award-tack

För en tid sedan fick jag en Liebster-award av Gryningstiger den andra. Tackar och bugar.

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder ”käraste”och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter . När man får utmärkelsen ska man göra följande:

Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.

Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare…

Jag har lite svårt att veta hur många besökare bloggar har, men jag utnämner några so jag definitivt tycker är värda att besöka:

Johan Lindbäck – skriver om skrivandet och annat som har med kultur att göra. Här finns bra tips blandat med tänkvärda inlägg.

Katrineholmsrevyn får en award för sitt ideella arbete som resulterat i proffsföreställning.

Ravennas blogg om politik och idiotiska företeelser är alltid läsvärd.

Spektakulärt har säkert fler än 200 besökare, men de får en award iaf. Där hittar man troligen den största samlingen av intervjuer med svenska fantastikförfattare.

Sedan får också Verkligen Stefan en award för sitt idoga arbete och spännande intervjuer.

Retorik i vardagen

Förut blev jag alltid irriterad när det ringde försäljare hem till oss. Vi gick med i Nix på grund av dessa irriterande försäljare, men ändå händer det ju att det ringer ändå. De får ringa om man är eller har varit kund hos dem. Ett visst telefonbolag som vi är anslutna till är extra duktiga på att ringa och nu för tiden ser jag chansen att öva lite retorik istället för att bli irriterad.

Häromdagen:

F: Är det Elin? Jag ser här att du har varit kund väldigt länge och nu är det dags att förnya ditt abonnemang. Jag kan erbjuda dig 79 kr i månader istället för de 99 kr du har nu och då får du en telefon också – eftersom du har varit kund så länge.

E: Det är ju alltid bra med en extra telefon, speciellt om den är gratis.

F: Ja, det blir ju bara en förhöjd månadskostnad på 200 kr för Mobil Xd392776.

E: Vänta nu här, du sa att jag skulle en telefon.

F: Ja, alltså det blir ju en förhöjd månadskostnad och så får du telefonen.

E: Nej, du måste använda rätt ord när du talar. Jag får betala för en ny telefon.

F: Jo, men det är ett jättebra erbjudande och så blir ju abonnemanget bara 79 kr.

E: Så vad blir den totala månadskostnaden?

F: Med det här erbjudandet så blir den 279 kr.

E (spelar extra dum): Men det är ju mer än 99 kr i månaden?

F: Jo, men du får ju en ny telefon.

E: Nej, vi kom ju överens om att jag skulle få köpa en ny telefon. Inte den. Semantiken, tänk på semantiken.

F: (tyst en stund) Jo, men jag har ett annat erbjudande för Mobil Rdiir9987. Då får du fortfarande sänkt abonnemangsavgift till 79 kr i månaden och så får du telefonen Mobil Rdiir9987 plus en GPS.

E: Så jag FÅR telefonen och GPS:en? Är du säker på att du använder rätt ord nu?

F: Eh… ja, eller den förhöjda månadskostnaden blir ju 229 kr.

E: Men det är ju fortfarande mer än 99 kr.

F: Ehja. Men jag har ett annat erbjud…

E: Där jag får en telefon och inte behöver betala mer än 99 kr i månaden?

F: (tystnad) Eh, nej.

E: Så vad får jag för att jag har varit kund så länge?

F: (tystnad) Ett erbjuda… Du, jag gör så här att jag sänker din månadskostnad till 79 kr.

E: (Överdrivet glatt) Jo, man tackar! Ha en bra dag!

Kriminalhistoriens återupprepande

Det är verkligen inte ofta jag önskar livet ur folk, men efter att ha följt olika kriminalserier i många år (CSI och Criminal Minds för att ta två exempel) så börjar jag tröttna rejält på konceptet. Speciellt det att någon, som man oftast får vara med att rövas bort i början av programmet, alltid räddas i sista stund. Criminal Minds är värst när det gäller just detta och nu för tiden önskar jag allt oftare att ”sista-stunden-räddningen” aldrig blir av. Kan de inte komma för sent bara en endaste gång?

Jag läser inte deckare. Det kan ju tyckas konstigt då jag följer många kriminalserier, men ett avsnitt är över på en timme, medan plågan det tar att läsa en återupprepande deckare kan vara veckolång. Dessutom kan jag göra annat medan tv-serien står på. Jag kan spela spel med sonen, surfa lite slött på datorn eller fika. Jag undrar hur länge manusförfattarna kommer att upprepa samma eller liknade brott, storylines och oneliners. Undrar när publiken börjar trötta så som jag har gjort.

Gott nytt år och sånt

Det är nu alla årskrönikor och gott-nytt-önskningar ploppar upp. Jag ska också göra en sån.

2011 har varit bra. Jag har startat företag, släppt min andra bok och jag har fått rätt mycket uppmärksamhet på lokalt plan. Det har inneburit mycket jobb och en del slit. Under jullovet har jag hämtat mig en smula. Långa sovmorgnar, promenader och soffliggande gör att energin långsamt kommer tillbaka.

På det mer privata planet så är jag glad över att mina barn börjar växa upp så pass att man inte behöver vaka över deras minsta steg. De kan till och med vara hemma själva en dag. Materiellt sett är jag glad över nygammal bil och ny dator. Skulle vara ännu gladare om jag hade orkat ta tag i vardagsrumsrenoveringen, men den får jag väl ta någon gång i framtiden.

Så gott nytt år alla människor och annat knytt som lurar i skogarna!