Framgångens baksida

Annika Bengtsson kommenterar Kajsa Ingemarssons blogginlägg och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Hela marknadsföringscirkusen kring många ”stora” författare känns överarbetad. Det är matlagningsprogram och frågestunder i tv-soffan, föreläsningar och gigantiska reklamaffischer. Hur hittar man skrivron i allt det?

Det som jag ryggar lite inför är ”avtalsförhandlingar” och ”förlagskontakter”. Det finns många givande saker med det, men att skriva över rättigheterna för mitt eget verk till någon annan svider i själen. Jag är ett kontrollfreak, jag vet, men jag föredrar att veta allt som händer kring min skapelse. Jag var i Uppsala för några veckor sedan och lyssnade till författaren Anders Björkelid. Han berättade att han vid en kontakt med sitt förlag hade han fått veta att ett möte hade ägt rum och där hade det t ex bestämts att han skulle göra en illustration till varje kapitelinledning. Inte så att han hade något emot det, men jag ryser lite vid taken på att det ska sitta människor på ett möte (som jag inte är inbjuden till) och bestämma hur min bok ska se ut.

Det skulle vara häftigt med framgång, och det är klart att jag är avundsjuk på de författare som har marknadsföringsresurser som heter duga. Jag sticker inte under stolen med det. Bara att ha tio-tjugo tusen till marknadsföring skulle vara enormt. I vår kommer jag att satsa en hel del pengar på marknadsföring för förlaget och målet är att åtminstone få tillbaka pengarna. Så ser det ju ut för små förlag i mångt och mycket. Framgången kommer förhoppningsvis när man etablerat sig hyfsat.

Framgång kan ju också mätas på olika stickor. Om jag når mitt första mål, dvs att gå plus-minus-noll, så anser jag att jag har nått en viss framgång. Läckberg skulle säkert inte se det på samma sätt.

Uppmärksamhet

En liten tidningsartikel blev det också. Synd att inte hela artikel ligger på nätet, bara en snutt. Men här har ni hela texten:

KATRINEHOLM Inspirationen hittar hon bland annat i sin farmors livshistoria, nedtecknad i ett häfte. Nu kommer katrineholmaren Elin Holmerins andra bok De två odjuren.I februari i fjol debuterade hon med romanen Eldfloder. Nu är det dags för bok nummer två. Hon kallar den för en historisk roman med fantasyinslag.
– När jag släppte min första bok låg den här redan färdig. Därefter har jag förbättrat den och skrivit om, säger Elin Holmerin.
I lördags firade hon releasen med boksignering på Bokia. De två odjuren är en fristående bok men en av personerna som fanns med i den första boken finns även med i den andra, nämligen Edwin. Boken utspelar sig i Sverige under 1930-talet där Edwin kämpar mot sitt inre. Han slits mellan människolivet och drakblodets vilja. Liksom mellan två kvinnor.
De flesta fantasyböcker vänder sig till ungdomar i dag men Elin Holmerin föredrar att vända sig till vuxna. Därför har hon satt 15+ på sina böcker.

– De innehåller många vuxna komplicerade relationer som en kille på 13 kanske inte tycker är så roligt att läsa om, skrattar hon.

– Om den första boken innehöll ett familjedrama så handlar den här boken mer om en inre kamp, att ha gått vidare men samtidigt brottas med sitt förflutna. Elin Holmerin ger ut sina böcker på eget förlag. I dag läser hon också flera manus, från andra författare, och hoppas hitta fler spännande böcker att ge ut i samma genre.
Bäckerna säljs på en rad internetsajter, liksom av Elin själv förstås.
– Det har gått ganska bra. Jag var på en fantasydag i Uppsala för en tid sedan, där medverkade jag i en paneldebatt och så sålde jag böcker. Idag har jag sålt lite böcker. Och så droppar det in beställningar då och då.
– Om man letar efter något annorlunda så tycker jag att man ska läsa den här boken. Här får man mycket av det man får i andra böcker, med intriger, sex, relationer och så vidare, men här får man samtidigt en historielektion.
Elin Holmerins farmor har skrivit ner sitt livs historia i ett häfte. Och det är från det häftet som Elin hämtar mycket inspiration. Och farmor tillhör givetvis läsekretsen.
– Hon har i alla fall läst den första boken men hon tyckte att den var lite för läskig. Den här är inte lika läskig. Den är mer lättsmält och faktiskt rolig emellanåt.
Läser du själv mycket fantasy?

–  Jag läser framför allt inte så mycket Tolkieninspirerad fantasy längre. Däremot läser jag gärna Terry Pratchett, det vill säga samhällskritiker som skriver lite roligare. Jag letar ständigt efter gränsöverskridande litteratur.

E-boksdilemma

Läste den här lilla notisen i SvD, där ett stort förlag inte vill distribuera e-böcker till biblioteken i England för att säkerheten är för dålig: ”Hackare lyckas koda om de digitala låneböckerna och kan behålla dem för evigt i stället för att de bara försvinner från läsplattorna.”

Alltså, jag är ingen expert, men vad är de rädda för? Att hackarna ska kunna läsa om boken flera gånger? Jag vet inte om böcker lätt kan flyttas mellan läsplattor, i så fall så har jag en viss förståelse för förlaget, men annars? Spelar det verkligen så stor roll om boken kan läsas flera gånger?

Lyckad boksignering

Titta här, så fint Bokia hade gjort till mig och mina böcker. Boksigneringen gick över förväntan. Ett gäng böcker sålda och en kommande artikel i Katrineholms kuriren, som var på besök.

Bästa kommentaren av en köpare:

”Det är väl inte någon deckare, va? Det kommer ut så satans många deckare.”

Jag är mycket nöjd med dagen.

Odjuren goes ebook

Från och med i dag så kan man köpa eller låna De två odjuren som E-bok. Ett råbilligt alternativ – från 0 kr till runt 70-lappen. Den finns på Elib, Adlibris, Bokus och en himla massa andra ställen. Låna är ju klart fördelaktigt 🙂

Här är ett litet utdrag. Ett oförglömligt möte:

Där stod hon – obehaget som hade krupit under skinnet på honom. Håret eldade i kapp med hennes hy, rödflammig och svettig mot det blå tyget i klänningen. Här och var hade mörkare fläckar bildats i tyget. Hon andades tungt. Han rös. Saerpens. Det ordet hade han inte hört på åratal. Språket hade han endast höra sig själv och fadern tala, aldrig någon annan. Kvinnan nickade åt honom och tog hans hand. Hon ledde honom bort från stimmet i salongen, bort från rökslöjorna och konjaksdoften. När kvinnan drog honom mot en dörr bredvid scenen sökte han med blicken efter utgången, men kroppar rörde sig hit och dit i ett vimmel av rockar och kjolar. Alla var på väg någonstans, men inte dit han skulle. Saerpens. Ett hatat ord. Ville han verkligen veta mer om henne?

Hur fräck kan man vara?

Jag har en klass åtta i svenska som tjatar om att de vill läsa och arbeta med mina böcker på svenskan, men det känns ju lite sådär att gå till chefen och begära att få köpa in mina egna böcker till skolan. Just nu är det ändå inte aktuellt för att vi har inköpsstopp, men i januari kommer det nya pengar.

Egentligen skulle det inte vara några problem eftersom vi brukar köpa in två-tre klassuppsättningar med skönlitteratur per år, men då är det böcker som svensklärarna tillsammans beslutar om samt vill arbeta med i klasserna.

Jag kommer i alla fall vara så fräck så att jag frågar. Det handlar om 4000 kr för skolan. Det är en fjärt i rymden jämfört med hur mycket pengar vi lägger på läromedel varje år. Det vore riktigt kul att arbeta med De två odjuren med en grupp fjortonåringar, speciellt med tanke på att det inte är enbart heterosexuell kärlek som skildras där. Intressant att se reaktionerna, vilka de än blir…

Den svåra baksidestexten

Ja, att skriva bok är kul, känslosamt, svårt och jobbigt, men nästan lika svårt är det att skriva baksidestexten. Jag sitter och försöker skriva ner en till ”Sår”. Boken i sig följer på De två odjuren, den är inte lika fristående som mina andra böcker. Det utgör ett problem. Det andra problemet är det gamla vanliga: hur locka och väcka intresse utan att säga för mycket?

Jag har gjort en lista:

Anja söker svar, vill hitta Marjorie.

Jorå, det var nog den kortaste lista någonsin. ”Listan” blev i alla fall slutligen en liten text. Jag har gjort ett försök. Den kommer säker ändras flera gånger under kommande månader, men då finns det ju något att hålla utkik efter 😉

Frankrike. Det är den enda ledtråd Anja har om den mystiska Majoreslori, drakhonan som försvann ur hennes liv när hon var bara var ett barn. Varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt draknamn: Lori? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja, reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Marjorie har andra planer.”

Förlaget tar form

Jag har ägnat lite tid till att uppdatera framsidan för att göra den mer förlagsorienterad. Det finns också en liten länk till E Holmerin Design som är min smyckessida. Allvarligt funderar jag på att lägga ner smyckestillverkningen. Jag har inte gjort mycket på sistone, bara specialbeställningar och om jag ska satsa på förlaget så måste jag ägna en hel del tid till det.

Just nu har jag läst klart ett manus och dyker in i nästa. Det tar lite tid, för arbetsskadan som lärare gör att jag inte bara kan läsa utan måste kommentera också. Å andra sidan tänker jag att det spar lite tid senare om jag tycker att manuset håller för utgivning. Jag är mycket imponerad av den fantasi och skrivarglädje som finns ute i Sverige.

Så fortsätt skriv, för böveln! 🙂