Ny E-novell: Du heter Björn

Nu finns en ny E-novell i E-butiken. Novellen är skriver av Marija Fischer Odén och utspelar sig i samma värld som Tvåhjärtat.

Du heter Björn, heter novellen.

”Hon hade stannat så hastigt att mantel glidit upp och blottat pojken, och nu såg hon hur djuret långsamt sträckte fram sitt huvud mot honom.”

I en liten by föds ett barn med mörka ögon, som ingen vill kännas vid eller se på. Vad är det för speciellt med barnet?

omslag_bjorn

Författarpresentation: Helena Andersson

Med stolthet presenterar Undrentide vår senaste författare: Helena Andersson, som kommer att debutera 2014 med Söner av Heimdall.

Här kommer en presentation:

Helena Andersson är 42 år och bor i södra Sverige. Hon smyckar gärna texter med poetisk prosahelena_andersson och influeras av svenska visor, som hennes pappa spelade under uppväxten. Att sjunga till gitarr vid en lägereld är nog det som hon mest minns av ljumma julikvällar, när solen sjunkit ner bortom näckrosvikarna och stjärnorna framträtt som svaga ljusskimmer i nattrevor av aftonskyn.

Vår egen historia har satt märken i form av kulturminnen och andra traditioner, allt från varför veckodagen onsdag är uppkallad så, till ortnamnshistoriken som kunnat spåras till vikingatiden. Det fornnordiska arvet är därför lockande för Helena att gå på djupet med. Varför inte sammanfoga det med inslag av magisk realism och människoöden där inte den starke nödvändigtvis måste vara hjälten, utan kanske hellre människor som brottas med egenskaper vi inte alltid tillskriver som ideal eller vill kännas vid då de kan tyda på svaghet.

Det stora intresset för fantasy vaknade hos Helena så fort hon fick ”Sagan om Ringen” i sina händer. Från den dagen var hon fast. När den sista boken i trilogin var utläst ville hon inte nöja sig med att berättelsen var slut för gott, utan hon skrev en fortsättning inom fanfiction.

Helena tycker att hon har världen bästa jobb. Som specialpedagog får hon tillbringa sina dagar med fantastiska ungdomar, vars styrka ligger i att öppna människohjärtan. Det är elever med intellektuella funktionshinder. De som går på grundsärskolan, inriktning träning. Fast det är lite missvisande med begreppet träning. För vad ska de träna på? Dessa barn och ungdomar tränar ju oss andra i hur livet och framför allt människan borde betraktas och vara. I skapande skola projekt har Helena varit med som manusförfattare till filmer med ungdomarna i huvudroller. Filmer som sedan visats på den lokala biografen. Hon har också skrivit teaterpjäser som spelats på olika platser. Så skriva manus har hon alltid gjort, både i form av böcker, filmer och teater.

Varelser i topp och botten

Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.

För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.

Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.

Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.

Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.

Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.