Etikett: fantasi

Att leva flera gånger

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Ibland slår det mig vad icke-läsare missar. Läsare lever andras liv, ibland flera gånger om. Idag läste jag för fjärde gången Boel Bermanns novell De vita (som finns med i den kommande antologin Stockholms undergång) och för fjärde gången grät jag. Vi får ta del av deras erfarenheter och lärdomar, eller skräckexempel, och göra dessa till våra egna. Det är svårt i verkliga livet att genomleva alla dessa öden, om man gör det är det faktiskt inte ett liv jag skulle vilja ha. Att läsa en bok är ett säkert sätt att lära sig saker. Att kasta sig in i allehanda drama eller äventyr är det inte. Dock inte sagt att man ska leva sitt liv instängd på sin kammare. Balans är det ord jag lever efter.

Det är klart att det finns andra sätt att skaffa sig erfarenheter eller upplevelser: film, dataspel, historier. Men alla (som jag har träffat iaf) som någon gång har läst en bok och sedan sett filmen, vittnar om att den sällan lever upp till det litterära verket.

Jag hade gärna sett mina egna böcker som filmer, men det är mest för att se om regissören tolkar dem som jag gör. Det gör iaf inte alltid läsarna.

Varelser i topp och botten

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.

För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.

Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.

Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.

Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.

Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.

Jag läser fort och sakta

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Jag är ganska snabb läsare. I sådana där läshastighetstest brukar jag hamna rätt högt, inte superhögt men bättre än ”normalläsaren”. Dock så är det så att det tar ganska lång tid gör mig att läsa en bok eller ett manus. Det beror mest på att under veckorna är jag för trött för att läsa, så läsningen gör jag på helgerna, men det beror också på att jag gärna antecknar under tiden. I alla fall om jag läser manus. Det är väl en arbetsskada, men jag har svårt att bara läsa för avslappnings eller nöjes skull.

Just det kan jag sakna ibland. Det där att bara slappna av med en god bok som många pratar om. Mina kugghjul snurrar hela tiden och det är irriterande, särskilt om jag inte behöver. I mitt jobb är det läsande och bedömning hela tiden, och därför har jag svårt att stänga av den funktionen.

På senaste tiden har jag också haft lite svårt att koppla av för att fantisera. Det är så i perioder och nu har det varit så ganska länge. Jag saknar personer och berättelser i huvudet. Så nu ska jag stänga av allt runt omkring och se om det dyker upp några.

Jag har ingen fantasi

Publicerat den av undrentide7 kommentarer

Jo, det har jag visst, men det är inte sällan man får höra ovanstående kommentar från andra – gamla som unga. Det är svårt att veta hur andra människor tänker och vad de tänker på, men något jag verkligen inte förstår är hur man inte kan ha någon fantasi. Inget ont om dessa människor men jag förstår det bara inte.

Hur kan man inte ens föreställa sig en liten berättelse i huvudet? Hur kan man leva utan berättelser i huvudet? I min hjärna snurrar det hela tiden runt bilder, minnen, fragment av berättelser, påhittade händelser och verkliga händelser. Vad har man om man inte har det? Vad tänker man på?

Jag vet att jag har svårt att leva i nuet. Jag måste verkligen koncentrera mig för att vara ”nu”, för att inte glida bort i tanken. Är andra människor alltid i nu:et? Eller kanske alltid i framtiden (vad ska jag göra imorgon, på söndag, i vinter)? Om någon råkar säga ”svärd” så börjar en scen eller bild växa upp i mitt huvud. Om jag har tråkigt så roar jag mig själv med att spela upp en film i hjärnan. Om jag är rastlös så spelar jag teater med mig själv (urfånigt, jag vet). Jag vet att alla inte tänker lika snabbt eller att alla inte har lika lätt att hitta på, men det är ju långt ifrån ”ingen fantasi”. Vad tänker dessa människor på när de har tråkigt? Jag vill verkligen förstå. Det ingår ju i mitt jobb att arbeta med kreativitet och hur man stimulerar den. Finns det någon forskning på det här?