Om ett par veckor går Bok- och biblioteksmässan av stapeln i Göteborg och trots att förlaget inte har någon egen monter kan du träffa både mig och en del av författarna där. SF-bokhandeln har ordnat signering med Anders Fager och Boel Bermann, samt fler från Fruktan. Undrentide ordnar två events tillsammans med Mörkersdottirs förlag på fredagen och lördagen. Här är monterprogrammet:
På bloggen Swedish zombie kan man nu läsa en recension av Anna Blixts Fredens pris, första delen i serien om Mörkrets väktare. Bland annat skriver Jonny:
”Idén är att vända på de invanda begreppen och den här gången istället berätta inifrån den mörka sidan. Det är väldigt lyckat på det sättet att Blixt skickligt illustrerar hur människor fungerar. Fördomar och rädslor får inte sällan förödande konsekvenser. ”Mörkret” står här inte för ondska i sig, utan som ”Ljusets” antipod. Två krafter som tycks dömda att motverka varandra istället för att komplettera. Det går att dra många paralleller till vår egen värld. Det här är fantasy för vuxna, en arg fantasy av kött och blod, som får mig att tänka på till exempel romernas situation genom tiderna och alla otaliga fall av etnisk rensning i världshistorien. Minoras vrede är bitvis destruktiv men fullt förståelig. Del två i serien heter ”Rämnfödd” och känns som högst nödvändig läsning.”
Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.
För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.
Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.
Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.
Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.
Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.
Min senaste bok Sår har recenserats på Swedish Zombie. Det kändes riktigt kul att läsa den här recensionen då kritikern sätter fingret på några specifika element som jag verkligen har arbetat med för att få fram på ett icke-in-your-face-sätt, t ex huvudpersonernas olika inställning till homosexualitet och deras ständiga lögner för att uppnå det de önskar.
Bland annat skriver Jonny så här:”Sår är en blandning av familjedrama, urban fantasy och lika delar såpa. Och i det här fallet är det någonting positivt. Elin Holmerins krönika över släkten Svarthamn förenar storslagna strider mellan drakar med intriger och förvecklingar. Det blir aldrig tråkigt.”
”Fortfarande förundras jag över hur Holmerin får sina drakar att fungera. När de kränger av sig sina människoskal och kastar sig ut i luftrummet, somliga med fyra meter i mankhöjd, blir bilderna majestätiska och mäktiga. Och draknamnen sen! Atramiles! Atralori! Calin! Tjusigt!”
undrentideforlag.com 