Patrik Centerwall debuterar i höst (inget exakt datum ännu, men preliminärt oktober) här på Undrentide med novellsamlingen Skymningssång och andra fantastiska historier. Just nu pågår arbetet med en baksidestext och att göra en första sättning av boken, samt att förstås korrekturläsa den.
På Patriks blogg kan du läsa mer personliga inlägg direkt från hästens mun, så att säga. Här kan du hitta hans poesiblogg. Patrik är även aktuell i antologin Maskinblod från Affront förlag.
Just nu pågår en drapatävling med temat ”skog” på Catahya.net. En drapa är en text på max 100 ord och det är allt svårare än man tror att få ihop en sådan, som dessutom betyder något och där det finns spänning, intresse och stil.
När jag började skriva på allvar hade jag väldigt svårt att skriva långa texter. Mina handledare på lärarutbildningen brukade klaga på att jag var för kortfattad och för precis i mina texter, något som ju kan ses som en stor fördel, men inte när det gäller ordbajseri i högskoleuppsatser 😉
Jag skrev mycket poesi för några år sedan, ungefär samtidigt som jag gick lärarutbildningen. Gillade det korta formatet, känslan och att minimera orden så exakt som möjligt. Då min prosaskrivning tog fart skrev jag bara noveller. En del korta noveller på ett par sidor och några längre, runt 30-40 sidor långa. Under den här tiden hade jag inga problem att avsluta eller begränsa mig, snarare hade jag svårt att brodera ut, men detta förändrades stegvis och just nu känns det som om mina böcker blir längre och längre.
Jag ska ändå ta mig i kragen och försöka skriva ihop en skogsdrapa, dels för att försöka hitta tillbaka till det koncisa och exakta, dels för att utmana mig själv. Vi får se hur det går.
Hos flera bokbloggar, bland annat Tystnad, Smutstiteln, Reading this world, Landet Annien och många, många fler som man t ex kan hitta på bokbloggar.se, kan man hitta bokryggspoesi. Alltså poetiska alster sammansatta av bokryggar. Mycket kul och kreativt, så jag var också tvungen att göra ett försök.
Skogsbröder
Ärans vinter
Processen
När allt gick fel
Hundra år av ensamhet
Jag tar tillfället i akt
att deklarera
att jag inte är
som alla andra
Faktum är
att jag aldrig kommer att
bli som dem
De har
fördelen att vara många
Jag är bara en
Elin Holmerin, 2008
Det tycker jag i alla fall. Jag hoppas att andra tycker det också, även om den stora massan uppenbarligen inte tycker det, för i så fall skulle det ju inte vara smal litteratur utan bred sådan.
De böcker jag har hemma som jag verkligen uppskattar och värderar högt är böcker som jag har hittat av en slump, eller rekommendationer, och som inte ligger på topplistorna. Till exempel Huy Nguyen Thiêp är värd att nämnas, eller den lilla boken om ostronpojken av Tim Burton, eller de gamla klassiker som inte går att köpa längre (de säljer ju inte). Klassiker är visserligen inte alltid smal litteratur, men storförlagen verkar inte heller anse att de är direkt lönsamma heller. ”Dvärgen” av Pär Lagerkvist finns t ex bara att köpa på danska, vad jag kan hitta i alla fall.
Böcker av Vladimir Majakovskij var väldigt svåra att få tag på förut, men nu finns ”Ett moln i byxor” utgiven på förlaget Bakhåll, som skriver så här om sin egen utgivning: ”… vi håller oss utanför den traditionella kulturruljangsen, vi bemödar oss inte om att få in en fot i stordagsmedia och TV, vi jobbar istället metodiskt vidare på vårt eget envetna håll.”
Den lilla rebellen i mig väcks till liv att att läsa sånt och jag tänker att det enda rätta att göra är att streta på med det jag tror på. Och jag tycker att även smala böcker förtjänar att finnas till. De kanske inte tilltalar den stora grå massan som hellre tittar på Idol och läser deckare i sin badenbaden-stol, men de tilltalar mig.
undrentideforlag.com 