Mitt namn är Anitha Östlund, utbildad filmmanusförfattare och egenutgivare av två böcker.
Elin bad mig skriva om noveller, fördelar och nackdelar.
Nackdelar finns inte alls tycker jag. En novell kan vara både kort och lång något som passar mig ypperligt.
Egentligen så tycker jag att noveller är det bästa sättet att påbörja ett större manus.
I flödesskrivandet hittar jag detaljer, karaktärer och scener som jag sedan använder i manusskrivandet.
En annan positiv sak kan vara att man tar en scen ur synopset och flödesskriver en novell som sedan kan fogas in i manuset.
En novell kan du få ur dig på några minuter, sedan återstår redigering och ett möte med huvudkaraktärerna vid bordet. Eller inte…
Jag brukar oftast inte redigera de så kallade skrivpuffarna jag skriver varje dag på http://www.skrivpuff.blogspot.com. Gänget som läser dem är van att orden ibland blir fel, och förlåter dem utan att klaga. Vi stöttar varandra istället för trycker ned. Ger tips och ledning.
För meningen med det dagliga puffandet är att hjärna ska kickas igång. Helt enkelt få en bra start för att sedan glida över i manusskrivande. Något jag tycker fungerar bra.
Rutiner är viktiga för att få skrivandet att fungera. Rutiner och ett jävlar anamma som gränsar till frenesi.
Själv kallar jag mitt driv för passion. Det är som att bli förälskad, och vilja träffa personen varje ledig timme, ligga tätt intill, höra andetagen och blundande återuppleva kyssen jag nyss fick…om och om igen
I snart fyra års tid har jag dagligen skrivit en novell eller dikt som jag lagt ut på nätet till allmän betraktelse. Något som fått min hjärna att lära sig att kicka igång snabbt.
Fyrahundra noveller senare skapade jag en novellsamling som heter PAPPERSSKÄRVOR och har i dagsläget fått åtta kanonrecensioner på den. Så helt ute och cyklar är jag nog inte.
Recensionerna finns på min blogg under sidan PAPPERSSKÄRVOR om du vill läsa dem.
Just nu jobbar jag på ett manus som grundades ur en novell, men egentligen påbörjades för länge, länge sedan i skallen då jag såg en artikel om en ung kille som mördat tjugo unga flickor, men aldrig nämnts i polisregistret.
Min nyfikenhet fick mig att klippa ut den, och googla på namnet, men jag hittade ingenting, och min fantasi startade upp en cirkel av händelser som kunde vara bakgrunden till hans beteende.
Kabusa förlag har fått kika på synopsiset och är intresserade att läsa det när jag blir klar. Något som känns stort och framtidsbejakande.
Ytterligare ett manus ligger i datorn, även det baserat på en novell jag skrivit.
En del noveller biter sig fast och vägrar låta sig nonchaleras. Karaktärerna kräver att få finnas, leva vidare och berätta sin historia. De kommer till mig på natten då jag sover, bryter sig in i mina drömmar och visar bilder och skeenden.
En hel massa novelltävlingar snurrar runt på nätet, och jag önskar att tid funnits att skriva till fler än jag gör, men tyvärr finns det bara tjugofyra timmar på dygnet.
Om du vill läsa något jag gjort kan du kika in på min hemsida www.anithaostlund.se
På bloggen www.novellbloggen-razaha.blogspot.com hittar du dagsaktuella tips om film- och bokmanusskrivande, noveller, och får delta i min skrivprocess.
Tack Elin för att jag fick besöka dig.
Jag vet att bilden ovan är suddig, och det är synd för annars skulle registreringsnumret synas. Den svarta bilen har ställt sig tre meter ut från närmsta parkering. Mitt i vägen för en eventuell varutransport som ska till lastkajen där den röda bilden så snyggt har parkerat precis framför skylten ”Parkering förbjuden”. Funderar allvarligt på att starta en blogg eller fb-grupp där jag lägger ut bilder på felparkerade bilar och deras registreringsnummer stort och tydligt. Nu har jag iaf fått ur mig lite ilska, så nu ska jag pyssla med lite förlagsjobb.
undrentideforlag.com 