Författare: undrentide

Författare, smyckesdesigner, lärare och så mycket mer

Ord som följer mig

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det finns en rad citat som hänger kvar i mitt inre och ger mig styrka på olika sätt. Det kanske låter lite fånigt, men visdomar får man aldrig i överflöd. Många citat kommer från min familj, speciellt från min mormor och min pappa.

”Man ska inte ha det för bekvämt”, brukade mormor säga. Det hon menade var att bekvämlighet ofta ger en fadd smak i munnen till skillnad när man har kämpat för något som sedan ger resultat. Påminner om morsans: ”Man måste ha tråkigt för att känna igen kul.”

”Det ordnar sig alltid”, är farsans paroll. Det gör det. Faktiskt. Hittills har ingenting ordnat sig på ett eller annat sätt. Ibland genom mycket smärta och sorg, men man kommer banne mig ut på andra sidan till slut. I alla fall så länge man lever.

Andra citat är från filmer, böcker eller tv-serier. Gärna roliga sådana som får mig att fnissa för mig själv. Just nu är det många från Big Bang Theory som snurrar runt i skallen, som t ex ”Like a snowball’s chance in a cat-scanner.” och ”Sorry, I got bored and drifted off.”

Och så det raraste ögonblicken någonsin:

 

Kärleken till datorn

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Jag läste en artikel om Susan Maushart som kopplade bort dator, tv, telefoner etc i ett halvår för att bryta beroendet och för att föra familjen närmare varandra. Jag funderar ibland på detsamma när jag märker att vi typ har spenderat en kväll vid varsin skärm, men jag har samtidigt svårt att förställa mig livet utan datorn. Jag tycker väldigt mycket om min dator, ja det är faktiskt en sorts kärlek – hur löjligt det än må låta.

Kärleken är nästan livslång. Vi köpte vår första dator när jag var elva år. Vi spelade Olympic Summer Games och King’s Quest. Jag programmerade egna textbaserade spel via Basic. Det mest spelade (av mina syskon och kompisar) var Mouse – ett galet äventyr med en mus som sprang omkring i ett slott och stötte på sjuka saker och fick göra underliga val, typ ”Du träffar ett dreglande stinkande troll. Vad gör du? A. ger det en kyss. B. Skriver ett brev till regeringen och klagar på lukten C. Springer in i väggen och svimmar. D. Köper näsdukar och deodorant till trollet.” Det var barnsligt och roligt, men herregud, jag var typ 12-13 år.

Jag använder datorn till det mesta: skriva mina texter, läsa andras texter, spela spel, hålla kontakten med folk, betala räkningar, sköta bokföring, etc etc. Om jag inte hade datorn skulle jag ha svårt att driva mitt företag, faktiskt skulle det bli smått omöjligt.

Jag är också väldigt duktig på och tycker det är kul med andra saker gällande datorn än själva användandet, t ex bygga ihop en egen dator, uppdatera med nya komponenter, felsöka etc. Maken förlitar sig helt på att jag sköter supporten och fixandet med alla våra maskiner.

Nej, jag skulle inte fixa att leva helt nedkopplad. Kanske jag ska köpa en äggklocka istället 🙂

Hur fräck kan man vara?

Publicerat den av undrentide8 kommentarer

Jag har en klass åtta i svenska som tjatar om att de vill läsa och arbeta med mina böcker på svenskan, men det känns ju lite sådär att gå till chefen och begära att få köpa in mina egna böcker till skolan. Just nu är det ändå inte aktuellt för att vi har inköpsstopp, men i januari kommer det nya pengar.

Egentligen skulle det inte vara några problem eftersom vi brukar köpa in två-tre klassuppsättningar med skönlitteratur per år, men då är det böcker som svensklärarna tillsammans beslutar om samt vill arbeta med i klasserna.

Jag kommer i alla fall vara så fräck så att jag frågar. Det handlar om 4000 kr för skolan. Det är en fjärt i rymden jämfört med hur mycket pengar vi lägger på läromedel varje år. Det vore riktigt kul att arbeta med De två odjuren med en grupp fjortonåringar, speciellt med tanke på att det inte är enbart heterosexuell kärlek som skildras där. Intressant att se reaktionerna, vilka de än blir…

Den svåra baksidestexten

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Ja, att skriva bok är kul, känslosamt, svårt och jobbigt, men nästan lika svårt är det att skriva baksidestexten. Jag sitter och försöker skriva ner en till ”Sår”. Boken i sig följer på De två odjuren, den är inte lika fristående som mina andra böcker. Det utgör ett problem. Det andra problemet är det gamla vanliga: hur locka och väcka intresse utan att säga för mycket?

Jag har gjort en lista:

Anja söker svar, vill hitta Marjorie.

Jorå, det var nog den kortaste lista någonsin. ”Listan” blev i alla fall slutligen en liten text. Jag har gjort ett försök. Den kommer säker ändras flera gånger under kommande månader, men då finns det ju något att hålla utkik efter 😉

”Frankrike. Det är den enda ledtråd Anja har om den mystiska Majoreslori, drakhonan som försvann ur hennes liv när hon var bara var ett barn. Varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt draknamn: Lori? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja, reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Marjorie har andra planer.”

Förlaget tar form

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Jag har ägnat lite tid till att uppdatera framsidan för att göra den mer förlagsorienterad. Det finns också en liten länk till E Holmerin Design som är min smyckessida. Allvarligt funderar jag på att lägga ner smyckestillverkningen. Jag har inte gjort mycket på sistone, bara specialbeställningar och om jag ska satsa på förlaget så måste jag ägna en hel del tid till det.

Just nu har jag läst klart ett manus och dyker in i nästa. Det tar lite tid, för arbetsskadan som lärare gör att jag inte bara kan läsa utan måste kommentera också. Å andra sidan tänker jag att det spar lite tid senare om jag tycker att manuset håller för utgivning. Jag är mycket imponerad av den fantasi och skrivarglädje som finns ute i Sverige.

Så fortsätt skriv, för böveln! 🙂

Trägen vinner

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Det är minsann inte lätt att driva förlag eller att sälja böcker. Att synas i bokdjungel kräver ihärdighet och faktiskt lite fräckhet. Jag är inte speciellt fräck, men jag är jävligt ihärdig. Det spelar ingen roll om det tar år, det här lilla förlaget ska överleva och göra sig ett namn.

Jag tror inte att Undrentide någonsin kommer att konkurrera med de stora, men nog sjutton ska vi konkurrera med de små.

Jag är övertygad om att trägen vinner. Det kanske tar ett par år att etablera sig, men då får det vara så. Jag ska vara med på de stora kommande eventen, som t ex Kontrast2012 och är i full gång att läsa manus som kan passa Undrentides profil. Jag är också i gång med att göra planscher och annat marknadsföringsmaterial. Detta är askul!

En otrolig viktig sak för mig är kvalité, originalitet och estetik. Förutom bra och udda böcker vill jag också att förlaget ska ha snygga böcker. Jag lägger ner väldigt mycket tid på layout, både inuti boken och på utsidan av boken. Det stör mig något otroligt när jag upptäcker att något litet korrekturfel har smitit igenom. Det spelar ingen roll hur många gånger pappa Grafiker säger till mig att en bok ”får” innehålla fem fel, eller ett fel per femtio sidor. Det stör mig ändå. Han dubbelkollar dessutom all layout. 45 års erfarenhet som stöd är inte helt fel 🙂

Glöm inte att berätta

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Berättarkonsten måste vara en av världens äldsta konstformer och kommunikationsformer.

En av de bästa saker jag vet är att sitta uppe vid köksbordet hemma hos mina föräldrar, dricka en öl eller en kopp te medan vi berättar och samtalar. Tyvärr gör inte jag och min man det i lika stor utsträckning. Det borde vi göra. De där stunderna med morsan och farsan är guld värda. Vi pratar om allt möjligt, om saker vi har varit med om, om mitt skrivande, om våra släktingar och om saker vi har hört. Det gör mig alldeles varm att tänka på det och ännu bättre är det när fler är med. Det kan vara något av mina syskon eller min man eller mina svågrar.

Att höra andra prata och att få berätta själv är något som alla borde få vara med om – flera gånger i veckan, för hur mycket pratar vi egentligen?

För några år sedan införde vi en tv- och datorfri kväll hemma hos oss, tyvärr är vi lite dåliga på att sköta det – speciellt när vi båda jobbar och jag använder en hel del fritid till jobb – både lärarjobb och förlagsjobb. Men det känns som om vi skulle tjäna på att sköta friheten bättre. Att samtala mer. Det ska vi göra.