I dagarna slöt Undrentide ett avtal med adlibris.com som gör att de har lägre pris på De två odjuren (andra upplagan) än andra nätboklådor. Jag har även sänkt priset i min egen butik, observera att mina priser är inklusive porto.
Alla böcker som ges ut via Undrentide går under samma avtal på adlibris com både garanterar lägre pris och snabbare leverans. De har också lovat extra exponering vid t ex releaser.
Ibland gör man fel. Av klantighet eller stress. I mitt fall är det väl en blandning av det båda. Jag fick en recension av De två odjuren som påpekade att det finns stavfel och jag började förstås direkt bläddra i boken för att kontrollera. Tro på fan om jag inte märker att jag har skickat en gammal fil till tryckeriet. Felen är ju korrade i den senaste versionen. Pinsamt så det sjunger om det. (Vill helst gömma mig under ett täcke resten av veckan)
Nu är det ju inte värre än att jag skickar iväg den rätta filen och jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag var ”feg” och inte tryckte en upplaga på flera hundra exemplar. De 10 exemplar av boken som jag har kvar får tjäna som vedklabbar.
Om det är någon har betalat för en bok och hellre vill ha en korrad version så skicka ett mail till mig. Andra upplagan torde finnas tillgänglig inom en månad.
Och jag ska definitivt se till att något sånt här aldrig händer igen.
Marcus Jerräng skriver om e-bokens liv här och konstaterar att det äntligen har börjat lossna för den digitala boken. Kul!
Det är ju lite segt att vänja sig vid nya saker, men ju mer jag läser på skärmen desto lättare tycker jag att det är. Kanske dags att köpa sig en läsplatta.
Glöm inte att De två odjuren finns att låna eller köpa som e-bok.
För ett par veckor sedan blev jag inbjuden till stadens Rotaryklubb för att hålla ett kort föredrag. Jag visste inte riktigt vad de förväntade sig eller vad jag skulle prata om, men jag tänkte att jag tar med mig några böcker och pratar på. Jag har rätt lätt för att underhålla och skoja till det så det löser sig alltid.
Lokalen var stadshotellet. Inte ett konferensrum utan festvåningen med kristallkronor och gustaviansk inredning. Upp för trapporna kommer män och kvinnor i kostymer (men ett par stycken i jeans och tröja också) och jag börjar fundera över vad sjutton jag har gett mig in i. Varför vill dessa företagsmän och företagskvinnor lyssna på mig? Men alla var väldigt trevliga, hälsade, pratade och fick mig att känna mig riktigt välkommen. När lunchen var avslutad hade nervositeten släppt (nästan) och jag blev presenterad som dagens föredragshållare.
Starten på talet var lite skakig, men inom ett par minuter var jag igång och vid första skrattet löste sig alla knutar i halsen. Jag berättade på och märkte knappt att presidenten reste sig upp (så som han hade meddelat att han skulle göra när tiden var ute). Stora applåder och väldigt många som kom fram med komplimanger och nyfikenhet över böckerna. Några böcker fick jag sålda också.
Jag var så upprymd efteråt att det blev svårt att gå tillbaka till jobbet och hålla i fem utvecklingssamtal, men jag lyckades med det också, om än med en rätt rejäl huvudvärk på köpet.
Läste ett inlägg på rosenfönstret om hur man gestaltar känslor, och då speciellt hos en person som inte är expressiv. Jag brottas ofta med problemet själv, speciellt när det handlar om de mer kärleksfulla eller sorgsna känslorna som jag vill gestalta. Ilska är relativt lätt att gestalta i alla fall då mina karaktärer är relativt våldsamma när de blir arga, men kärlek vill jag ju inte att de ska övergå i något slisk.
En del har reagerat på att speciellt Edwin verkar vara känslokall, och det är han till viss del. Han har ingen direkt erfarenhet av kärlek och vill hellre ha fysisk närhet – i vilken form som helst. Medan kvinnan han träffar på ser till det praktiska först och främst. Kärlek eller inte – de måste hålla ihop. De har inget val.
Linn, den andra kvinnan han träffar är en oerfaren och hormonförvirrad tonåring. Hon skulle troligen kunna falla för vem som helst som charmar strumporna av henne. För mig är det inte konstigt att hon faller för honom trots att han är ganska osympatisk emellanåt. Jag hoppas att känslorna framgår utan att jag skriver det rakt ut. Jag hoppas att läsarna kan se mellan raderna och förstå de olika karaktärernas motiv utan att det är uttryckt. Det får väl tiden visa.
Stefan Hagel som driver bloggen Verkligen Stefan har gjort en intervju med mig. Roligt med många bra frågor och det var utvecklande att svara på dem. Läs här:
http://verkligenstefan.wordpress.com/2012/01/26/intervju-med-elin-holmerin/
Nu har jag fått en recension från BTJ (Bibliotekstjänst). Malin Leidberg har läst De två odjuren och recensionen får inte publiceras i sin helhet, men hon tycker bland annat så här:
”Konceptet är intressant och Holmerins ambition, att skriva originell fantasy med tyngdpunkt på relationer snarare än ödesmättade hjältedåd, är lovvärd och välbehövlig i
fantasygenren.”
Gryningstiger den andra (Andrea) har läst De två odjuren och skrivit en recension. Nice! En får tacka 🙂 Och ja, det är klart att det ok att låna bilden. Så här skriver hon bland annat i en jämförelse med Eldfloder:
/De två odjuren/ är mer komplex – där ”Eldfloder” närmast är ett kammarspel rör sig ”De två odjuren” på flera plan, med fler karaktärer och, upplever jag, mer djup. Det är väldigt känslodrivet, i fokus står Edwin Svarthamns kamp mellan drakblod och människoblod, vilket är både en inre och yttre kamp. Här finns kärlek, hat, svartsjuka, alkoholism, bitterhet, ånger, och det kan nästan låta lite för mycket när jag räknar upp det så här, men det är det inte. Holmerin ror det hela i land, och de få stunder jag har över för läsning har jag mycket svårt att lägga boken ifrån mig.
För er som ännu inte köpt alla julklappar (såsom jag) kan jag meddela att ni kan beställa Eldfloder och De två odjuren ända fram till den 20 dec. De hinner komma hem till er innan jul, i alla fall om posten håller vad de lovar.
Apropå Eldfloder så träffade jag en gammal elev igår som skakade på huvudet och utbrast: ”Jag fattar inte att min syrra läste ut din bok på en dag. En dag! Nu ska jag köpa Odjuren till henne i julklapp eftersom hon inte kan sluta tjata om Edwin.” Bra där! 🙂
Och Angelika Ewenson på Bookiecookiez.wordpress.com tycker bland annat så här: ”Att skriva om klassiska fantasyvarelser på det här sättet, var nytt för mig. Jag trodde inte att det skulle fungera för mina invanda tankar och erfarenheter, men det gjorde det.”
Annika Bengtsson kommenterar Kajsa Ingemarssons blogginlägg och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Hela marknadsföringscirkusen kring många ”stora” författare känns överarbetad. Det är matlagningsprogram och frågestunder i tv-soffan, föreläsningar och gigantiska reklamaffischer. Hur hittar man skrivron i allt det?
Det som jag ryggar lite inför är ”avtalsförhandlingar” och ”förlagskontakter”. Det finns många givande saker med det, men att skriva över rättigheterna för mitt eget verk till någon annan svider i själen. Jag är ett kontrollfreak, jag vet, men jag föredrar att veta allt som händer kring min skapelse. Jag var i Uppsala för några veckor sedan och lyssnade till författaren Anders Björkelid. Han berättade att han vid en kontakt med sitt förlag hade han fått veta att ett möte hade ägt rum och där hade det t ex bestämts att han skulle göra en illustration till varje kapitelinledning. Inte så att han hade något emot det, men jag ryser lite vid taken på att det ska sitta människor på ett möte (som jag inte är inbjuden till) och bestämma hur min bok ska se ut.
Det skulle vara häftigt med framgång, och det är klart att jag är avundsjuk på de författare som har marknadsföringsresurser som heter duga. Jag sticker inte under stolen med det. Bara att ha tio-tjugo tusen till marknadsföring skulle vara enormt. I vår kommer jag att satsa en hel del pengar på marknadsföring för förlaget och målet är att åtminstone få tillbaka pengarna. Så ser det ju ut för små förlag i mångt och mycket. Framgången kommer förhoppningsvis när man etablerat sig hyfsat.
Framgång kan ju också mätas på olika stickor. Om jag når mitt första mål, dvs att gå plus-minus-noll, så anser jag att jag har nått en viss framgång. Läckberg skulle säkert inte se det på samma sätt.
undrentideforlag.com 