Nu tar vi emot manus igen!

Härmed öppnar Undrentide upp för manus igen. Den här gången söker vi främst historiska romaner, humoristiska böcker med Fantasy- eller skräckinslag, magisk realism och paranormal romance (why not, liksom?).

Saker jag är lite trött på är: änglar, varulvar och vampyrer. Världens kollektiva kulturarv är full av spännande fantasivarelser, fastna inte på de uttjatade.

Skriv en synopsis på handlingen och skicka med ett textprov ur manuset på 20-50 sidor.

INNAN du skickar – tänk på det här: Läs noga igenom ditt manus och rätta uppenbara fel. Låt gärna någon annan också läsa igenom det och ge konstruktiv kritik. Se upp för infodumpar, håll koll på perspektivet och gestalta personer och miljö.

Att skriva för hand

Jag gillar att skriva för hand. Mina första utkast är alltid skrivna för hand. Många, många sidor av knappt läsligt kludder. Jag gjorde av med två skrivböcker när jag skrev utkastet till ”Sår”.  Det kan till exempel se ut så här:

Det finns flera anledningar till att jag skriver för hand. Den främsta är att jag blir lätt distraherad av att sitta vid datorn. Jag bara ”måste” kolla mailen, bara ”måste” kolla Facebook, bara ”måste” surfa runt lite. En annan anledning är att jag tycker att det är rätt bekvämt att ligga i sängen på mage och skriva. Det är svårt med laptopen. Den sista anledningen är att jag blir rätt stel i händerna och om jag då växlar mellan att skriva för hand och vid datorn så känns det bättre. Jag får inte lika ont i handlederna eller underarmarna.

Det känns lättare att skriva ”fel” på papper. Det är i allra högsta grad ett utkast. Att jag stryker och tar bort känns också bättre på papper, för att originalet ändå finns kvar, om än överstuket.

Jag vet inte vilket skrivsätt som är snabbast för mig. Det spelar liksom ingen roll. Det är skönt att skriva för hand, även om det bara är läsligt för mig.

Ett ödesdigert misstag

Ibland gör man fel. Av klantighet eller stress. I mitt fall är det väl en blandning av det båda. Jag fick en recension av De två odjuren som påpekade att det finns stavfel och jag började förstås direkt bläddra i boken för att kontrollera. Tro på fan om jag inte märker att jag har skickat en gammal fil till tryckeriet. Felen är ju korrade i den senaste versionen. Pinsamt så det sjunger om det. (Vill helst gömma mig under ett täcke resten av veckan)

Nu är det ju inte värre än att jag skickar iväg den rätta filen och jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag var ”feg” och inte tryckte en upplaga på flera hundra exemplar. De 10 exemplar av boken som jag har kvar får tjäna som vedklabbar.

Om det är någon har betalat för en bok och hellre vill ha en korrad version så skicka ett mail till mig. Andra upplagan torde finnas tillgänglig inom en månad.

Och jag ska definitivt se till att något sånt här aldrig händer igen.