Favoritförfattare

Då jag var på den där kick-offen som jag skrev om i förra inlägget, fick jag svara på massa frågor om böcker och läsning, t ex bästa bok och favoritförfattare. Jag blir alltid lite paff när jag får en sån fråga,för i just den stunden kan jag ju förstås inte komma på ett enda namn. Jag märker att jag ofta svarar med något namn på en författare som jag läste mycket på flera år sedan, t ex Terry Pratchett. Jag gillar fortfarande Pratchett och tycker att han är brilliant, men jag har ju faktiskt inte läst något av honom på säkert sju-åtta år.

Ibland är det också så att jag inte minns författaren till någon bra bok jag har läst. Jag minns boken och jag minns karaktärerna men inte författaren. Och även om jag gillar författaren betyder det inte att jag läser allt den har skrivit. Jag vet inte om jag är ensam om detta. De andra i min grupp kunde iaf snabbt svara med ”Bodil Malmsten – jag har läst allt hon någonsin har gett ut!” eller något liknande.

Detsamma gäller på frågan om favoritgenre. Min första instinkt är att svara Fantasy, men jag inser att jag läser så mycket bredare och de böcker jag har tyckt mest om hamnar snarare i facket ”klassiker” än något annat. Jag gillar Fantasy, självklart gör jag det annars skulle jag ju aldrig ha ett förlag som ger ut den genren. Med det sagt vill jag tillägga att den främsta orsaken till att jag satsade på Fantasy är för att jag har en stark tro att genren kan och borde vara mycket mer än den är idag – i alla fall vad den svenska utgivningen är idag. Jag vill ge ut Fantasy så som den aldrig har sett ut och hittills tycker jag att jag har träffat rätt.

Två noveller i SF Fandom

Häromdagen fick jag ett mycket trevligt paket i brevlådan, nämligen ett exemplar av SF Fandom. I den finns två av mina noveller med den här gången. Min älskade, som är inspirerad av myten om Hades och Persefone, och Jorden, som är en berättelse ur perspektivet av ett nedgrävt lik. Den sistnämnda fanns även med i en podcast på Elektrubadur. Jag känner mig väldigt stolt.

 

Recension på Fred så gyllene

I dagarna dök en recension på Fred så gyllene upp på Bokparet. Bland annat säger recensenten Jarl så här:

Fred så gyllene” är en svensk fantasybok. Författaren Stefan Hagel har lyckats med att få med allt vad en sådan skall ha. Här finns kampen mellan onda och goda krafter. Vi träffar på icke-mänskliga varelser som troll och alver och i hela skildringen finns magiska och övernaturliga ting. Handlingen förs framåt på ett spännande och fantasieggande sätt och hela tiden är fokus på huvudpersonen Tennara även om andra personer förs in. Det är dock ett lagom stort persongalleri så det är inga problem att hänga med.”

Så passa på att läsa eller ge bort en eggande present!

Stefan Hagel på debutantbloggen

Idag kan ni läsa ett gästbloggsinlägg av Stefan Hagel på debutantbloggen. Han skriver om att våga skriva, att det krävs mod för att emot åsikter och kommentarer om sitt skrivande och att tillsammans arbeta fram ett verk. Och att det ofta gör ont att ta emot kritik, något som jag skriver om i detta inlägg och här skriver jag om att ta hjälp med sin text.

Han beskriver också sitt arbete med fantasyserien En saga om sorg, där första boken är Fred så gyllene. Mycket intressant läsning.

Stefan Hagel signerar

Goda nyheter för er i Västsverige! Den 1 december kommer Stefan Hagel att signera sin debutbok Fred så gylleneBöcker & Blad i Uddevalla.

Ett helt perfekt tillfälle att köpa en originell julklapp och om man redan har köpt boken så kan man ju passa på att titta förbi ändå.

 

Huvudet snurrar

Bokmässan innebär tusen och ett intryck som surrar omkring i hjärnan länge efteråt. Jag har träffat underbara människor som jag förut bara känt till via nätet. Stefan Hagel är ett exempel, vars manus jag gluttade på för första gången förra hösten och nu finns det i bokform. Jag träffade Joanna Björkqvist och Kristina Svensson, ett par av initiativtagarna till uppstarten av föreningen Egenutgivarna, som jag är glad att jag är medlem i. Skönare gäng får man leta efter. I det gänget finns t ex Eva Holmquist som har skrivit Kedjor känns bara när du rör dig, som kommer att finnas med på Undrentides bord på Kontrast2012 nästa helg, liksom Lisa Rodebrands Revolt och Peter Öbergs Science Fiction så in i Norden.

I dag på förmiddag fick jag äran att hålla ett litet föredrag i Egenutgivarnas monter. Jag pratade om rottexter, om att placera fantasy-element i historiska romaner och att hitta inspiration i andra kulturer och länder. Många stannade till och lyssnade och snart var det en liten publik på femton-tjugo personer som stod där. Kul! Ett par stannade även kvar efteråt och ställde frågor om research. Jag var också med i två paneldebatter. En om egenutgivning och en om e-böcker. Det är alltid nervöst innan, men som tur är slår lärargenerna till och jag tjabbar på som en prälle i predikan. Alltid kul att låta käften glappa.

Som tur var hade jag maken med mig i bilen hem (han tog tåget ner till gbg i fredags) så han fick köra längsta sträckan. Själv somnade jag till en stund och vaknade upp vid Vätterns strand. Fantastisk utsikt där. Bilden ovan är dock från Norrköping. Inte långt kvar hem därifrån.

 

Provläsningsbokhyllor

Det finns många ställen på nätet där man kan provläsa böcker. Issuu är ett sådant ställe och där skapas det också ”bokhyllor”, boksamlingar. På Egenutgivarnas bokhylla kan man hitta mina böcker och där finns en hel drös spännande böcker att kika på. Så småningom kommer en Undrentide-bokhylla komma upp.

Stefan Hagel – författarpresentation

Efter att ha fått sin första novell, Huvudjägarnas strejk, publicerad i antologin Lågor 2011, tar Stefan Hagel, före 39 års ålder, klivet ut i romanens magiska värld. I och med Fred så gyllene, den första delen av fantasyserien En saga om sorg, gör han hösten 2012 sin skönlitterära romandebut.

Till vardags arbetar han på en tidning i Trollhättan och som journalist under många års tid har han skrivit notiser, artiklar, porträtt och reportage. De har handlat om allt från avvisningshotade familjemedlemmar, sport, företag och auktioner till skådespelare och musiker, politik och politiker och folks vardag i gemen – och även den fantastiska genren fantasy.

Drömmen om att en sällsam dag skriva en berättelse i fantastikens tecken hade legat i mångårig slummer, men återuppväcktes när han kom hem med tio tusen intryck från ett fältarbete i Shanghai, Kina. Med magisteruppsatsen i socialantropologin färdigskriven hade han med ens tid över att fundera på annat.

Med den utgångspunkten lovade han sig själv tre saker: att börja träna (igen); att läsa fantasy (igen); och att skriva en fantasynovell. Tack och lov uppfyllde han samtliga löften inom en anständig tidsrymd – och mer än så.

För novellen blev snart en tanke om en fristående roman, som kom att expandera till en hel serie. Eller som mästaren själv, J R R Tolkien, en gång sade: ”This tale grew in the telling.”