Kategori: författare

Trägen vinner

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Det är minsann inte lätt att driva förlag eller att sälja böcker. Att synas i bokdjungel kräver ihärdighet och faktiskt lite fräckhet. Jag är inte speciellt fräck, men jag är jävligt ihärdig. Det spelar ingen roll om det tar år, det här lilla förlaget ska överleva och göra sig ett namn.

Jag tror inte att Undrentide någonsin kommer att konkurrera med de stora, men nog sjutton ska vi konkurrera med de små.

Jag är övertygad om att trägen vinner. Det kanske tar ett par år att etablera sig, men då får det vara så. Jag ska vara med på de stora kommande eventen, som t ex Kontrast2012 och är i full gång att läsa manus som kan passa Undrentides profil. Jag är också i gång med att göra planscher och annat marknadsföringsmaterial. Detta är askul!

En otrolig viktig sak för mig är kvalité, originalitet och estetik. Förutom bra och udda böcker vill jag också att förlaget ska ha snygga böcker. Jag lägger ner väldigt mycket tid på layout, både inuti boken och på utsidan av boken. Det stör mig något otroligt när jag upptäcker att något litet korrekturfel har smitit igenom. Det spelar ingen roll hur många gånger pappa Grafiker säger till mig att en bok ”får” innehålla fem fel, eller ett fel per femtio sidor. Det stör mig ändå. Han dubbelkollar dessutom all layout. 45 års erfarenhet som stöd är inte helt fel 🙂

Rapport från SF- och Fantasydagen

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Här finns Oskar Källners rapport från den 5 november i Uppsala. Eftersom jag inte hade kamera med mig, känns det lite så där att avlägga en lång beskrivande rapport. Jag är dock väldigt nöjd och ser fram emot nästa temadag. Den 10 december ordnas något liknande på Tekniska muséet och det kan gott hända att jag tar mig dit. Återkommer om det.

Jag räknade igenom mina bokexemplar som jag har hemma och insåg att jag bara har 20 ex kvar av Eldfloder. Den finns ju på adlibris och bokus (fast där står det att den är tillfälligt slut), men om man vill köpa en av mig (signerad) så är det läge att beställa.

 

Uppsaladag

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Just nu sitter jag på tåget och äter en äcklig sj-macka på väg hem från eventet i Uppsala. En riktigt bra dag med trevliga människor och försäljning av böcker.

Efteråt blir jag genast sugen på att vara med på fler tillställningar. Förutom Swecon nästa år, så är det tydligen någon science fictiondag i Stockholm den 10 dec. Jag ska kolla upp det närmare.

Nästa gång ska jag vara betydligt bättre förberedd. Idag hade jag inte ens med mig en penna att signera med. Pinsamt.

De som följde min förra blogg kunde många gånger skratta gott åt ”Klant-Elin”. Nu finns en ny chans. För denna Elin, förutom att glömma penna, brydde sig nämligen inte om att kolla när tågen hem går, ”för nått tåg går det alltid”. Men, se, det gör det inte alls. Klant-Elin är nu strandad i Stockholm. Tur att föräldrar bor i Tälje, minsann.

Science Fiction- och Fantasydag i Uppsala

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Passar på att göra lite reklam för denna fantastiska dag i Uppsala nu på lördag. Det kostar ingentign och programmet ser ut så här:

11:00: Varför behandlar vi science fiction och fantasy tillsammans? Är det verkligen vettigt? En diskussion om skillnader, likheter och hur smart arrangemangets fokus egentligen är.

12:00: Illustratören och serietecknaren Jonas Anderson pratar om sin verksamhet.

13:00: Författarsamtal med fantasy-författaren Erik Granström.

14:00: Ylva Spångberg pratar om att översätta science fiction- och fantasylittatur.

15:00: Anna Gustafsson Chen berättar om kinesiska utopier och dystopier.

16:00: Serieskaparna Elin Fahlstedt och Lisa Medin diskuterar serier, science fiction, manga, och den nya serietidningen Utopi.

17:00: Författarsamtal med fantasyförfattaren Anders Björkelid.

18:00: Paneldiskussion om att ge ut science fiction och fantasy på eget förlag. Elin Holmerin, Anders Blixt, Oskar Källner och Mattias Lönnebo diskuterar utifrån sina erfarenheter.

Som andra punkter på nedervåningen kommer det att gå att köpa böcker och serier. Svärdssmeden Peter Johnson kommer för att prata om vad han gör, och vi kommer att anordna en kortnovellstävling.

E-boksansluten

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Från och med idag är Undrentide Förlag anslutet till Elib. E-böcker on the way!

Det känns riktigt bra att glida in på den banan och jag hoppas att e-böcker får ett uppsving i Sverige så som de har fått i  t ex USA. Jag har inga större problem att läsa på skärm, men jag kan tänka mig att en läsplatta är ännu bättre än en vanlig dator.

 

Genrefusion

Publicerat den av undrentide6 kommentarer

Jag är riktigt nyfiken på vilka olika genrer som skulle kunna blandas till en härlig och bra bok. Jag själv gör mitt bästa för att få in diskbänksrealismen i fantasygenren. Det lilla, nära, svåra i hemmet – med fantasyinslag. I Eldfloder blev det riktig diskbänk då nästan hälften av boken utspelar sig innanför fyra väggar, och en hel del i köket för den delen, medan De två odjuren mer behandlar någon sorts identitetskris, hm – flera stycken faktiskt.

Jag påbörjade en gång en ”glad deckare”, alltså en deckare med en jävligt lycklig poliskommissarie i huvudrollen, ingen stundande eller nybliven skilsmässa, ingen medelålderskris och inga alkoholproblem. Jag kom inte så långt på den, mest för att jag tröttnade på historien som sådan, inte på kommissarien.

Tankarna har länge rört sig kring att försöka skriva en fantasydeckare. Det skulle jag säkert kunna göra om jag älskade deckare – vilket jag inte gör. Men det måste gå att skriva annan fusionlitteratur: historiskthriller, science fiction-romantik, feel-good-fantasy (denna har jag varit inne på förut) eller skräckkomedi. Andra förslag?

Yey, provtryck!

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Nu har provtrycket för De två odjuren kommit och jag måste säga att jag är supernöjd. Det blev matt yta istället för glansig, marginalerna är perfekta och den känns mycket proffsig. Du kan beställa boken här och snart kommer den i nätbokhandlarna också. Jag hojtar förstås till, men det bästa priset finner du hos mig, plus att du kan få den signerad om du vill.

Körde hem från Eskilstuna nu i eftermiddags och slog hela tiden av hur vacker hösten är. Sol, guldlöv och gröna fält. Fantastiskt. Därför bjuder jag på en höstbild.

 

Var hittar man idéer som håller?

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Det är inte lätt att bygga en bok. Ofta dyker en idé upp i huvudet, ett litet fragment av vad som skulle kunna bli något. De flesta idéer håller inte för en hel bok. Det skulle bli en långdragen och långsam bok med massor av utfyllnad för att händelsen som det hela kretsar runt inte är bokvänlig. Den är för kort.

Just nu har jag en idé som jag skulle vilja utveckla till en bok. Problemet är att jag vet att idén i dagsläget är för kort. Jag har inte heller något ordentligt slut på berättelsen, iaf inget som inte är helt förutsägbart. Det finns tre vägar att gå – ungefär som med mitt andra pågående projekt Niva – nämligen den mer lyckliga vägen, någon form av konsensus mellan parterna och sedan vägen till total tragedi. Ingen av vägarna känns bra och därför sitter jag fast. Många vill att böcker ska sluta någorlunda lyckligt, iaf så att man inte känner sig lurad efteråt. Andra tycker att det är för förutsägbart och ser hellre katastrof eller någon annan vändning.

Det är inte heller lätt att veta om idéen håller i längden. Det kan bara avgöras efteråt och då måste jag skriva ner den. Just nu läser jag bokmanus för fullt så mitt eget skrivande får vänta ett tag. Under tiden gror idéerna i huvudet.

Varför de två odjuren?

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Som ni ser föreställer framsidan på boken en man och en kvinna, eller hur är det egentligen? För titeln säger ju något annat.

De två odjuren är ett stycke ur uppenbarelseboken fast det finns egentligen ingen direkt koppling till det stycket förutom titeln. Istället är det flera låtar av Imperiet som har inspirerat boken, t ex Kriget med mig själv och Var e vargen?

Jag har funderat länge på ett stycke ur boken som skulle kunna illustrera varför jag har valt denna titel, men utan att avslöja för mycket om handlingen. Det blev detta:

Precis när Linn ställt ner soppskålen på sidobordet borta vid eldstaden, steg Gustav in igen, denna gång med en stor fjäder bakom huvudet. Strax klev han åt sidan och en kvinna framträdde. Fjädern tillhörde hennes hatt, och vajade lätt från sida till sida då hon skred över golvet. Medan hon ställde ifrån sig handväskan på matbordet, lämnade Gustav rummet, men Linn blev stående borta vid väggen. Kvinnan med fjäderhatten trollband henne. Hon påminde inte om något Linn hade sett förut. Runt halsen låg en rävboa och sov, den figursydda kappan var dekorerad med stora knappar och en broderad kant prydde ärmsluten. Med gapande mun såg Linn på medan kvinnan drog finger efter finger ur silkeshandskarna för att sedan lägga ifrån sig dyrgriparna bredvid handväskan. Ett slurpande väckte Linn ur sin dvala och hon vände blicken åt herrn. Han såg inte ens åt hattkvinnan. Ögonen var fästa på soppan och han tog sked efter sked. Då och då bröt han en bit av brödet, som han höll i vänsterhanden, och stoppade i munnen. Kvinnan harklade sig, men herrn var oberörd.

Det hela påminde Linn om en pjäs som hon och mor hade sett på torget i Ljungby. Det var en engångsföreställning för att borgmästaren fyllde år och Linn hade inte förstått så mycket av handlingen. En plattform av trä hade byggts mitt på torget och runt om samlades byfolket för att se teatergruppen från storstaden. Det var stämningen i rummet som påminde om pjäsen. Det var konstlat, onaturligt och avvaktande. Kvinnan harklade sig igen, och Linn tog ett steg fram för att påminna herrn om hans besök, men det behövdes inte.

”Jag vill inte ha dig här”, sade herr Svarthamn och såg upp på kvinnan. Hans ögon var kolsvarta och han höll blicken stadigt på damen framför honom.

”Åh, inte ska vi vara otrevliga mot varandra, mon chérie.” Hon log och plockade ur hattnålen. Hatten hamnade bredvid handskarna och hennes eldhår lyste upp hela rummet. Ögonen som hade varit halvt dolda under hattbrättet glimmade till av isblå kyla och hon tog ett par steg mot herrn.

Herr Svarthamn reste sig och slängde ner servetten bredvid tallriken.

”Gå.”

”Bien-aimée…” började kvinnan, men hon hejdade sig när herr Svarthamn kastade ett öga på Linn. Sakta vände damen på huvudet och blicken skar genom rummet.

”Jag ser att du har skaffat dig en leksak”, väste hon.

Kylan kröp in i Linn och hon rös. Fingrarna kändes som istappar och hon gnuggade dem lite mot kjolen för att väcka dem till liv igen.

”Linn är min hushållerska”, sade herrn. ”Inte för att det rör dig. Du och jag har inget med varandra att göra längre, Marjorie.”

Kvinnan, som han hade kallat Marjorie, släppte inte blicken från Linn och hon backade upp mot väggen. Tapetens sträva yta drog längst kläderna och förklädesknuten tryckte in i ryggen. Vid varje led i hennes kropp var en spik inslagen i väggen, till och med Jesus på korset ovanför sängen där hemma i torpet, satt lösare fast än hon. Rummet försvann och kvar blev bara kvinnan med det eldiga håret.

”Han tillhör mig”, sade Marjorie och ögonen gnistrade till. ”Bara så att du vet, putain.”