Teckensnittsbråket

Ja, eller så allvarligt är det kanske inte, men ofta när man diskuterar egenutgivning eller layout så hamnar man där: Vilket teckensnitt är bäst att använda?

Läsundersökningar visar att det är lättare att läsa serif-teckensnitt (med fötter) i böcker och sans-serif (utan fötter) på skärm. Detta behöver inte vara sant för läsplattor eftersom de inte fungerar som en vanlig skärm, så e-boksproduktion är lite speciellt.

De flesta med mig hävdar att Times New Roman inte alls lämpar sig för böcker.Det är konstruerat för tidningar, dvs spalter, och inte boksidor. Den här sidan är bra att titta på om man undrar hur man ska tänka. Eftersom den sidan är på engelska så gör jag en liten sammanfattning nedan. Vad du än gör så hitta inte på några dumheter och ge ut i bok med Vivaldi, Lucida Calligraphy, Papyrus eller något annat väldigt vackert men svårläst teckensnitt. Dessa lämpar sig bäst för rubriker.

Nu för tiden spelar det inte så stor roll om det är True Type eller Open Type eftersom digitalpressar klarar av båda med mycket gott resultat.

Så, välj ett teckensnitt med omsorg. Testa olika och skriv ut några sidor för att jämföra. Välj t ex Garamond, Bookman Old Style, Georgia, Palatino eller Book Antigua. För rubriker eller kapitelrubriker kan du använda sans-serif eller dekorativa teckensnitt om du vill, men se till att det blir bra i tryck. Var noga med att du har rätt att använda teckensnittet. På nätet finns det många ”free fonts”, men alla är inte helt fria utan får bara användas under icke-kommersiella former. Kolla licensen noga.

 

Framgångens baksida

Annika Bengtsson kommenterar Kajsa Ingemarssons blogginlägg och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Hela marknadsföringscirkusen kring många ”stora” författare känns överarbetad. Det är matlagningsprogram och frågestunder i tv-soffan, föreläsningar och gigantiska reklamaffischer. Hur hittar man skrivron i allt det?

Det som jag ryggar lite inför är ”avtalsförhandlingar” och ”förlagskontakter”. Det finns många givande saker med det, men att skriva över rättigheterna för mitt eget verk till någon annan svider i själen. Jag är ett kontrollfreak, jag vet, men jag föredrar att veta allt som händer kring min skapelse. Jag var i Uppsala för några veckor sedan och lyssnade till författaren Anders Björkelid. Han berättade att han vid en kontakt med sitt förlag hade han fått veta att ett möte hade ägt rum och där hade det t ex bestämts att han skulle göra en illustration till varje kapitelinledning. Inte så att han hade något emot det, men jag ryser lite vid taken på att det ska sitta människor på ett möte (som jag inte är inbjuden till) och bestämma hur min bok ska se ut.

Det skulle vara häftigt med framgång, och det är klart att jag är avundsjuk på de författare som har marknadsföringsresurser som heter duga. Jag sticker inte under stolen med det. Bara att ha tio-tjugo tusen till marknadsföring skulle vara enormt. I vår kommer jag att satsa en hel del pengar på marknadsföring för förlaget och målet är att åtminstone få tillbaka pengarna. Så ser det ju ut för små förlag i mångt och mycket. Framgången kommer förhoppningsvis när man etablerat sig hyfsat.

Framgång kan ju också mätas på olika stickor. Om jag når mitt första mål, dvs att gå plus-minus-noll, så anser jag att jag har nått en viss framgång. Läckberg skulle säkert inte se det på samma sätt.

Odjuren goes ebook

Från och med i dag så kan man köpa eller låna De två odjuren som E-bok. Ett råbilligt alternativ – från 0 kr till runt 70-lappen. Den finns på Elib, Adlibris, Bokus och en himla massa andra ställen. Låna är ju klart fördelaktigt 🙂

Här är ett litet utdrag. Ett oförglömligt möte:

Där stod hon – obehaget som hade krupit under skinnet på honom. Håret eldade i kapp med hennes hy, rödflammig och svettig mot det blå tyget i klänningen. Här och var hade mörkare fläckar bildats i tyget. Hon andades tungt. Han rös. Saerpens. Det ordet hade han inte hört på åratal. Språket hade han endast höra sig själv och fadern tala, aldrig någon annan. Kvinnan nickade åt honom och tog hans hand. Hon ledde honom bort från stimmet i salongen, bort från rökslöjorna och konjaksdoften. När kvinnan drog honom mot en dörr bredvid scenen sökte han med blicken efter utgången, men kroppar rörde sig hit och dit i ett vimmel av rockar och kjolar. Alla var på väg någonstans, men inte dit han skulle. Saerpens. Ett hatat ord. Ville han verkligen veta mer om henne?

Den svåra baksidestexten

Ja, att skriva bok är kul, känslosamt, svårt och jobbigt, men nästan lika svårt är det att skriva baksidestexten. Jag sitter och försöker skriva ner en till ”Sår”. Boken i sig följer på De två odjuren, den är inte lika fristående som mina andra böcker. Det utgör ett problem. Det andra problemet är det gamla vanliga: hur locka och väcka intresse utan att säga för mycket?

Jag har gjort en lista:

Anja söker svar, vill hitta Marjorie.

Jorå, det var nog den kortaste lista någonsin. ”Listan” blev i alla fall slutligen en liten text. Jag har gjort ett försök. Den kommer säker ändras flera gånger under kommande månader, men då finns det ju något att hålla utkik efter 😉

Frankrike. Det är den enda ledtråd Anja har om den mystiska Majoreslori, drakhonan som försvann ur hennes liv när hon var bara var ett barn. Varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt draknamn: Lori? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja, reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Marjorie har andra planer.”

Trägen vinner

Det är minsann inte lätt att driva förlag eller att sälja böcker. Att synas i bokdjungel kräver ihärdighet och faktiskt lite fräckhet. Jag är inte speciellt fräck, men jag är jävligt ihärdig. Det spelar ingen roll om det tar år, det här lilla förlaget ska överleva och göra sig ett namn.

Jag tror inte att Undrentide någonsin kommer att konkurrera med de stora, men nog sjutton ska vi konkurrera med de små.

Jag är övertygad om att trägen vinner. Det kanske tar ett par år att etablera sig, men då får det vara så. Jag ska vara med på de stora kommande eventen, som t ex Kontrast2012 och är i full gång att läsa manus som kan passa Undrentides profil. Jag är också i gång med att göra planscher och annat marknadsföringsmaterial. Detta är askul!

En otrolig viktig sak för mig är kvalité, originalitet och estetik. Förutom bra och udda böcker vill jag också att förlaget ska ha snygga böcker. Jag lägger ner väldigt mycket tid på layout, både inuti boken och på utsidan av boken. Det stör mig något otroligt när jag upptäcker att något litet korrekturfel har smitit igenom. Det spelar ingen roll hur många gånger pappa Grafiker säger till mig att en bok ”får” innehålla fem fel, eller ett fel per femtio sidor. Det stör mig ändå. Han dubbelkollar dessutom all layout. 45 års erfarenhet som stöd är inte helt fel 🙂

Rapport från SF- och Fantasydagen

Här finns Oskar Källners rapport från den 5 november i Uppsala. Eftersom jag inte hade kamera med mig, känns det lite så där att avlägga en lång beskrivande rapport. Jag är dock väldigt nöjd och ser fram emot nästa temadag. Den 10 december ordnas något liknande på Tekniska muséet och det kan gott hända att jag tar mig dit. Återkommer om det.

Jag räknade igenom mina bokexemplar som jag har hemma och insåg att jag bara har 20 ex kvar av Eldfloder. Den finns ju på adlibris och bokus (fast där står det att den är tillfälligt slut), men om man vill köpa en av mig (signerad) så är det läge att beställa.

 

Uppsaladag

Just nu sitter jag på tåget och äter en äcklig sj-macka på väg hem från eventet i Uppsala. En riktigt bra dag med trevliga människor och försäljning av böcker.

Efteråt blir jag genast sugen på att vara med på fler tillställningar. Förutom Swecon nästa år, så är det tydligen någon science fictiondag i Stockholm den 10 dec. Jag ska kolla upp det närmare.

Nästa gång ska jag vara betydligt bättre förberedd. Idag hade jag inte ens med mig en penna att signera med. Pinsamt.

De som följde min förra blogg kunde många gånger skratta gott åt ”Klant-Elin”. Nu finns en ny chans. För denna Elin, förutom att glömma penna, brydde sig nämligen inte om att kolla när tågen hem går, ”för nått tåg går det alltid”. Men, se, det gör det inte alls. Klant-Elin är nu strandad i Stockholm. Tur att föräldrar bor i Tälje, minsann.

Science Fiction- och Fantasydag i Uppsala

Passar på att göra lite reklam för denna fantastiska dag i Uppsala nu på lördag. Det kostar ingentign och programmet ser ut så här:

11:00: Varför behandlar vi science fiction och fantasy tillsammans? Är det verkligen vettigt? En diskussion om skillnader, likheter och hur smart arrangemangets fokus egentligen är.

12:00: Illustratören och serietecknaren Jonas Anderson pratar om sin verksamhet.

13:00: Författarsamtal med fantasy-författaren Erik Granström.

14:00: Ylva Spångberg pratar om att översätta science fiction- och fantasylittatur.

15:00: Anna Gustafsson Chen berättar om kinesiska utopier och dystopier.

16:00: Serieskaparna Elin Fahlstedt och Lisa Medin diskuterar serier, science fiction, manga, och den nya serietidningen Utopi.

17:00: Författarsamtal med fantasyförfattaren Anders Björkelid.

18:00: Paneldiskussion om att ge ut science fiction och fantasy på eget förlag. Elin Holmerin, Anders Blixt, Oskar Källner och Mattias Lönnebo diskuterar utifrån sina erfarenheter.

Som andra punkter på nedervåningen kommer det att gå att köpa böcker och serier. Svärdssmeden Peter Johnson kommer för att prata om vad han gör, och vi kommer att anordna en kortnovellstävling.