Etikett: författare

Huvudet snurrar

Publicerat den av undrentide4 kommentarer

Bokmässan innebär tusen och ett intryck som surrar omkring i hjärnan länge efteråt. Jag har träffat underbara människor som jag förut bara känt till via nätet. Stefan Hagel är ett exempel, vars manus jag gluttade på för första gången förra hösten och nu finns det i bokform. Jag träffade Joanna Björkqvist och Kristina Svensson, ett par av initiativtagarna till uppstarten av föreningen Egenutgivarna, som jag är glad att jag är medlem i. Skönare gäng får man leta efter. I det gänget finns t ex Eva Holmquist som har skrivit Kedjor känns bara när du rör dig, som kommer att finnas med på Undrentides bord på Kontrast2012 nästa helg, liksom Lisa Rodebrands Revolt och Peter Öbergs Science Fiction så in i Norden.

I dag på förmiddag fick jag äran att hålla ett litet föredrag i Egenutgivarnas monter. Jag pratade om rottexter, om att placera fantasy-element i historiska romaner och att hitta inspiration i andra kulturer och länder. Många stannade till och lyssnade och snart var det en liten publik på femton-tjugo personer som stod där. Kul! Ett par stannade även kvar efteråt och ställde frågor om research. Jag var också med i två paneldebatter. En om egenutgivning och en om e-böcker. Det är alltid nervöst innan, men som tur är slår lärargenerna till och jag tjabbar på som en prälle i predikan. Alltid kul att låta käften glappa.

Som tur var hade jag maken med mig i bilen hem (han tog tåget ner till gbg i fredags) så han fick köra längsta sträckan. Själv somnade jag till en stund och vaknade upp vid Vätterns strand. Fantastisk utsikt där. Bilden ovan är dock från Norrköping. Inte långt kvar hem därifrån.

 

Nytt författarporträtt

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det är jag som har fixat ett porträtt på mig själv till bokmässan, då det ska finnas en vägg med porträtt på alla som ställer ut i Egenutgivarnas monter. Det är faktiskt yngste sonen som har tagit bilden (han fyller 7 i höst), men jag som har riggat kameran. Blev nöjd.

 

Nya sidor

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Jag har äntligen fått arschlet ur vagnen och satt ihop en författarsida och en sida med pressbilder. Fler bilder och sånt kommer.

Jag tänkte att det blir lättare att hitta utgivningen genom att gå via författarna. De kommer ju att bli fler och fler med tiden, samt att de två författare som jag arbetar med nu har ju skrivit bokserier.

Recension av ”Sår”

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

I dagarna dök den första recensionen av ”Sår” upp. Jag är glad för 7 av 10 kakor, även om recensionen i sig gör mig smått förvirrad. Nåja, den finns på Bookiecookiez om man vill läsa hela. Här kommer lite utdrag:

”Historien är färgsatt med helt ljuvliga miljöbeskrivningar. Faktiskt är miljöbeskrivningarna så bra att jag stundtals glömmer handlingen. För mig är det helt klart miljöbeskrivningarna som tar boken till höga höjder. Skulle jag betygsätta enbart dem, så skulle boken få tio kakor direkt!”

”Jag gillar böcker som vågar sticka ut och vara något annat än det man förväntar sig. Det är underbart med författare som vågar berätta sin egen historia utan att bry sig om ifall den passar in i några mallar eller inte.”

Skrivtips på engelska

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Jag hittade det här inlägget av Joseph Finder, som är en bästsäljande författare, där han tar upp 14 punkter som man bör tänka på när man skriver. Det behöver inte betyda att man skriver en bästsäljare, även om många drömmer om det. Man kan se det som ett sätt att reflektera över sitt skrivande, oavsett anledningen till att man skriver.

Några av punkerna har jag reda skrivit om, men han hade några andra som jag fann intressanta:

Överanvändandet av prolog – ja, jag har stött på en del prologer som är infodumpar utan dess like. Jag förstår författarens tanke, men det är sååå tråkigt att läsa. Detta behöver inte bara vara i prologen, infodumpar överhuvudtaget är tunga och oftast inte heller nödvändiga. Ge tillräcklig information för att läsaren ska kunna räkna ut resten själv.

Lång inledning (long wind-up) – här tycker jag att det inte behöver vara fel, så länge det finns något i berättelsen som gör en nyfiken. Det behöver inte alltid vara In medias res. Man måste inte alltid kastas rakt in i händelsernas mitt. Ge lite halmstrån och ledtrådar för att öka på intresset och få läsaren att vända blad.

Dåligt slut – Vad är då ett dåligt slut? För mig är det ett alltför förutsägbart slut. Det kan vara förutsägbart (t ex att Frodo lyckas slänga ringen i Domedagsberget), men någon liten tvist som får mig att tänka ”åh, fan” (som att Gollum biter av fingret). Ett dåligt slut för mig är också när luften går ur. Det bara rinner ut i sanden och ingen av de stora frågorna i boken besvaras. Det kan också vara när slutet bryter av för mycket i stil eller upplägg mot resten av boken.

Stefan Hagel – författarpresentation

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Efter att ha fått sin första novell, Huvudjägarnas strejk, publicerad i antologin Lågor 2011, tar Stefan Hagel, före 39 års ålder, klivet ut i romanens magiska värld. I och med Fred så gyllene, den första delen av fantasyserien En saga om sorg, gör han hösten 2012 sin skönlitterära romandebut.

Till vardags arbetar han på en tidning i Trollhättan och som journalist under många års tid har han skrivit notiser, artiklar, porträtt och reportage. De har handlat om allt från avvisningshotade familjemedlemmar, sport, företag och auktioner till skådespelare och musiker, politik och politiker och folks vardag i gemen – och även den fantastiska genren fantasy.

Drömmen om att en sällsam dag skriva en berättelse i fantastikens tecken hade legat i mångårig slummer, men återuppväcktes när han kom hem med tio tusen intryck från ett fältarbete i Shanghai, Kina. Med magisteruppsatsen i socialantropologin färdigskriven hade han med ens tid över att fundera på annat.

Med den utgångspunkten lovade han sig själv tre saker: att börja träna (igen); att läsa fantasy (igen); och att skriva en fantasynovell. Tack och lov uppfyllde han samtliga löften inom en anständig tidsrymd – och mer än så.

För novellen blev snart en tanke om en fristående roman, som kom att expandera till en hel serie. Eller som mästaren själv, J R R Tolkien, en gång sade: ”This tale grew in the telling.”

Gästbloggare: Desirée Fredlund

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Desirée Fredlund har skrivit boken Refuserad – Från amatör till proffs i den ädla konsten att inte bli publicerad som författare, utgiven av Duo Dito Förlag. Eftersom jag tidigare har berört ämnet och hon var intresserad av att gästblogga, bad jag henne skriva lite om hur man hanterar just refusering:

Hur plockar man upp sig själv efter att fått svidande kritik? Hur orkar man ha kvar tron på sitt skapande och hur går man vidare? Refuseringsbreven haglar in och du sitter med tårdränkta ögon och vill spola ner usb-minnet, där din roman bor, i toaletten.

Har ni hört talas om Stockdale? Jim Stockdale var högsta amerikanska befäl i det vietnamesiska fånglägret ”Hanoi Hilton” när vietnamkriget rasade. Han blev grymt torterad och hade ingen aning om han någonsin skulle få återse sin familj. Han gjorde allt för att hjälpa sina amerikanska medfångar att stå ut och överleva. Stockdale trodde alltid på segern i slutändan och han hade modet att möta den bistra verklighet han just då levde i. Det var så han överlevde och det var så optimisterna dog. Optimisterna trodde de skulle komma hem till jul, sen påsk och sen till sommaren. Till slut dog de av brustet hjärta. De som klarade sig var de som kämpade mot hunger och tortyr. De som visste att de inte skulle komma hem till jul. Men en sak visste de – att en dag skulle de åter kyssa marken där de en gång föddes.

När jag läste om Stockdale första gången förstod jag hur jag bättre kunde tampas med mina motgångar här i livet. Att å ena sidan acceptera den bistra verkligheten, men å andra sidan hålla fast vid en orubblig tillförsikt att till slut lyckas.

Och det är så jag gjort varje gång jag fått nobben av förlag. Svurit en stund, accepterat och sen fortsatt med att aldrig tro på annat än seger. Inte konstigt att ett förlag bad mig skriva boken: Refuserad – från amatör till proffs i den ädla konsten att inte bli publicerad författare. J

Hur det gick för Stockdale? Efter sju år i fängelset återvände han hem. Han avled 2005, 82 år gammal.

Tack Elin för att jag fick gästblogga hos dig!

/Desirée Fredlund