Målgruppstänk

Hur ofta har du läst en bok som du tänker ”Den här skulle passa alla?” Inte speciellt ofta kan jag tänka. Det är värt att ta en funderare kring målgrupp om du har ett manus, håller eller tänker börja skriva. Inte så att det ska begränsa dig, men ibland är det bra att tänka i de banorna för att få texten och berättelsen fokuserad. Om den spretar för mycket kanske det inte passar någon.

Jag läste ett manus en gång som var skrivet ur två olika perspektiv. Det ena kändes som en saga för barn och det andra perspektivet kändes riktat mot 20-30-åringar. Det var ingen bra kombination.

Undrentide är ett förlag som ger ut fantasy för vuxna läsare, vilket förstås inte utesluter att även yngre kan läsa böckerna, men målgruppen är klar. Det är inte barnböcker och inte ungdomslitteratur. Därmed kräver också böckerna sitt, både språkligt och innehållsmässigt. Det tycker jag att vi har lyckats med 🙂

Vinn en Science Fiction-bok

Just nu kan man tävla om boken Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist. Det är en Science Fiction för övre tonåren och unga vuxna. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att stödja svensk fantastik (förutom att köpa och läsa boken dårå). Andelen Science Fiction-böcker av svenska författare som ges ut varje år kan räknas på en hand, möjligtvis två. Så för alla älskare av SF och alternativ framtid/alternativa världar.

Jag hoppas verkligen att jag vinner boken, av två anledningar: jag är något av en novis inom just Science Fiction. Där skulle jag behöva fördjupa mig, känner jag. Bokens handling tilltalar mig också. Där finns de nära relationerna samtidigt som man får en inblick i samhällsstrukturen, av vad jag har förstått iaf.

Passa på att tävla nu alla människor (och andra) där ute!

Eva har också skrivit ett gästbloggsinlägg på Undrentide som kan läsas här.

Gudarna har talat

Eller ”varför man inte ska jobba på en lördag”.

Åkte upp till jobbet en sväng för att verkligen sätta mig i lugn och ro med de elevtexter som jag skulle gå igenom över lovet. Kom dit. Satte mig.

Efter någon timme hade jag gått igenom åtta stycken. Blåsan trycker och jag tänker att jag kan passa på att ta en kopp te när jag ändå är nere i personalrummet, efter toabesöket. Jag kliver ut från arbetsrummet och smäller igen dörren, går tre-fyra steg innan … f*n. Känner i fickan. Väska, mobil, plånbok och nycklar är kvar inne i rummet. Ingen är på jobbet utom jag. Ingen extranyckel finns inom räckhåll, allt är bakom låsta dörrar.

Så, jag står där i korridoren och det enda jag har i fickan är bilnyckeln. Gudarna har talat. Åk hem. Jobba inte. Och vem är jag att trotsa gudarna?